’Eleven: Eleven’ av Come återutgivs

Det är lätt att förledas att tro att det inte finns några ”lost albums” kvar. Att allt av betydelse redan skulle ha grävts fram av rockens arkeologer. Men se, det där är inte riktigt sant – för fram till alldeles nyligen var Comes debutalbum Eleven: Eleven från 1992 ett ”lost album”. Utgånget sedan många år tillbaka och praktiskt taget omöjligt att få tag på. Nu har Matador Records återutgett albumet som sammanfattar väldigt mycket av det som jag själv älskar med 90-talets indie.

Att lyssna på Eleven: Eleven är som att återupptäcka det som en gång i tiden höll mig fastnaglad kvällarna igenom framför MTV:s ”Alternative Nation”. Come från Boston var aldrig lika framgångsrika som sina fans i Nirvana och Dinosaur Jr. Men om du gillar nämnda 90-tals-ikoner (och dessutom har låtit Afghan Whigs bittra 90-talsmästerverk Gentlemen utgöra soundtracket till kraschade relationer) så har du mycket att hämta här.

Kvartetten frontades av Thalia Zedek – an ”out and proud lesbian” – som under inspelningen av debutalbum var på väg ut ur ett långvarigt heroinmissbruk. Ingenting kan anklagas för att vara det minsta tillrättalagt eller polerat när det gäller Eleven: Eleven. Nej, inte heller lättsmält. Musiken är precis så rå, brutalt uppriktig och ”in-your-face” som bandnamnet antyder. I låtar som ”Bell” och ”Power Failure” för sångerskan Thalia Zedek tankarna så smått till Patti Smith. Så här hade det låtit om någon hade pressat ”Horses” genom ett filter av no wave-gitarrer, grungeestetik och självförakt.

Come är just nu ute på en kort återföreningsrunda i samband återutgivningen av Eleven: Eleven. En av de få utlysta spelningarna äger rum om bara några dagar på ansedda festivalen Primavera i Barcelona. Missa inte, ni som är där!