I höstas kom Min Stora Sorgs självbetitlade debut-EP med avskalade, melankoliska och pianobaserade sånger som fick såväl Jan Gradvall som Fredrik Strage att hylla 31-åriga Ann-Sofie ”Anso” Lundin (som hon heter till vardags) som en av landets mest lovande nykomlingar. Idag släpps EP M$$ där de tidlöst psalmliknande sångerna stöps om i svettigt dansanta klubbversioner. Rockfotos Anton Lindskog ringde upp en stressad Anso på väg mot flygbussen.
Kan du berätta lite om bakgrunden till nya EP:n?
– Den innehåller klubbversioner – eller ”liveversioner” – av mina låtar. Det är nya versioner som kom till för att finnas med när Min Stora Sorg spelar live på klubbar. Jag har framträtt med Min Stora Sorg i Allhelgonakyrkan uppbackad av en kör. Det blev jättebra – men det krävs väldigt mycket för att en sådan spelning ska bli bra. Oftast spelar jag ju på klubbar som Debaser och då har det känts lite som att jag kompromissat bort låtarna när jag ersatt ett stort körarrangemang med ett elpiano. Så de nya, dansanta versionerna kom till för att lösa det problemet. De visar också upp en annan sida av Min Stora Sorg för jag gillar verkligen att gå ut på klubb och dansa.
Kan du nämna något om dina musikaliska erfarenheter före Min Stora Sorg?
– Jag har i princip alltid spelat i olika band, från 15-årsåldern och framåt. Innan Min Stora Sorg var jag med i Idiot Kid som höll på i några år och även hann ge ut skivor. Men jag har alltid spelat ihop med andra. Min Stora Sorg är mitt första soloprojekt.
Vid sidan av musiken så är du ju även skådespelerska. Vilket ligger dig egentligen varmast om hjärtat: Musiken eller teatern?
– Hmm, svårt val men det måste bli musiken. Jag känner mig friare inom musiken – det är en friare konstform helt enkelt. Musikvärlden är mer förändringsbenägen och det är enklare att göra saker själv. Teatern är lite förlegad i det avseendet. Jag gillar verkligen att vara skådespelerska, särskilt när jag får göra min egen grej men det är svårt att nå dit.
Allt du skriver om är självbiografiskt. Är du någonsin rädd att bli för självutlämnande?
– Nej, det har kanske tagit ett tag men nu har jag hittat balansen. Jag har inga problem med att vara öppen när det gäller mig själv och mina känslor. Däremot måste man vara försiktig när man skriver om andra. Jag nämner ju till exempel aldrig någon vid namn i mina texter. För några år sedan lekte jag med tanken på att göra det omvända och skriva en hel skiva där alla låtar skulle vara namngivna efter personerna som de handlar om. Jag la ner det eftersom jag förstod att det inte var någon bra idé (skratt).
Det finns ju även en politisk sida av Anso Lundin. Hur viktigt är det för dig att de som lyssnar på din musik uppfattar och tar till sig av ditt politiska budskap?
– Om man bara lyssnar på musiken och inte har något som helst intresse av mig som artist, så är det nog inte särskilt viktigt. Det är däremot väldigt viktigt för mig att vara tydlig med var jag står om någon vill kolla upp och veta lite mer om mig. Det ansvaret har man som offentlig person.
Just nu jobbar du på en fullängdare som väntas vara klar till hösten. Hur kommer den att låta?
– Den kommer att bli jävligt tung! Det är verkligen Min Stora Sorg version 2.0. Jag har framför allt förändrats mycket som sångerska. Innan jag började skriva musiken till Min Stora Sorg hade jag nästan alltid sjungit med andra och jag tycker det märks stor skillnad nu. Jag använder sången på annat sätt och har fått en identitet som sångerska.
Varifrån kommer namnet Min Stora Sorg?
– När jag hade börjat skriva låtarna till EP:n försökte jag komma på ett namn som passar med det jag vill göra och då fastnade jag för den meningen. Det kändes som ett passande namn eftersom Min Stora Sorg kan syfta på något som är vardagligt men på samma gång är det väldigt mäktigt och dramatiskt.
Kan du nämna några av dina inspirationskällor?
– På sista tiden har jag lyssnat mycket på This Mortal Coil. Jag gillar verkligen hur de använder sång och har lärt mig av det. Jag har också återkommit till Shakespears Sister och deras hit ”Stay” som jag har starka minnen av. Inte minst har den videon varit en inspirationskälla nu när jag skrivit till albumet. Annars är hip hop en stor, temamässig inspiration. Det finns en stark tradition för att uttrycka hämnd inom hip hop. Och det är tanken på hämnd som är min främsta inspiration!
