DunDun kan närmast ses som en lokal supergrupp då alla medlemmar sedan tidigare är väl etablerade på den Malmöitiska musikscenen. Nu är de aktuella med den självbetitlade mini-LP:n som släpps på Margit Music i slutet av maj. Rockfotos Madeleine Bergquist ställde några frågor till Magnus Sveningsson (MS), Christine Owman (CO) och Erika Rosén (ER) som alla är med i bandet.
MB: Ni är som sagt alla mer eller mindre etablerade musiker sedan tidigare. Vad drev er till detta ”nya” projekt?
MS: Bandet kom till när min bandkamrat från The Cardigans, Lasse Johansson Ståhle, berättade över en öl om en vision han haft. Det handlade om att starta ett psykadeliskt rockband med namnet DunDun. Jag tror att namnet kommer från en Paul Auster-roman – det var åtminstone det Lasse sluddrade om. Sen tog det ett år att finna resten av medlemmarna.
ER: Psykrocken är en genré jag länge velat forska och uppleva och nu har jag fått chansen att göra det tillsammans med människor och musiker jag verkligen beundrar.
CO: Ja, jag får verkligen utlopp för något nytt och fint och jag ser DunDun som ett av mina huvudprojekt numera.
MB: Det faktum att ni redan var etablerade väckte tidigt en nyfikenhet från arrangörer och andra, känner ni att pressen varit stor?
ER: Jag tror helt ärligt talat inte att speciellt många känner till oss ännu. En hel del från Malmö och Skåne gör det kanske, men i övriga landet tror jag att vi som band är tämligen anonyma. Låt oss se om fler vaknar till liv av vår musik efter vårt skivsläpp!
CO: Nej, jag tycker inte det har funnits någon press utifrån. Det här är ett projekt med musik som kommer från hjärtat och av inspiration och kreativa möten mellan människor. Jag gick in i projektet ganska förutsättningslöst men tycker att den musik och dynamik vi skapar lever upp till mer än vad jag kunnat förvänta mig.
