Queenfish & Other Tales, eller Ewa Wikström som hon heter, är en singer/song-writer som bor i Umeå. Född 1981 och har redan en musikalisk meritlista som vissa bara kan drömma om. Tidigare har hon släppt EP:n Beginning Of Time men nu är hon aktuell med sin fullängdare Landing. Rockfotos Christoffer Jonsson hade nöjet att träffa henne över en kopp kaffe på ett café i Umeå för att prata om nya plattan.Musiken har alltid varit en del av Ewa Wikströms liv och hon har spelat allt från jazz till trummor i grungebandet Kinema där även Britta Persson var med. Hon har också bott i Spanien där hon spelade i bandet Dodó, som gjorde vad hon själv kallar ”en sorts cinematografisk musik”.
Q: Hur skulle du beskriva den musik du gör när du är solo?
A: Jag har döpt min egen genre: indie/fusion kallar jag den. För jag vill inte säga singer/song-writer – det är som att säga ”pop”. Man kan beskriva musiken som ett möte med sig själv, en inre resa, att drömma sig bort helt enkelt.
Q: Vilka är dina influenser?
A: Konstigt nog skulle jag säga att det är gammal grunge. Även Björk är en stor influens. Jag lyssnar väldigt mycket på jazz också. Sen kan jag tänka mig att bo utomlands, som jag gjort, där man får uppleva ny musik och nya kulturer, influerar ganska mycket.
Q: Musikscenen i Umeå förknippas mycket med metal och hardcore. Din musik skulle man kunna kalla en motpol till detta. Är det något du själv har reflekterat över?
A: Jag kan säga ett jag aldrig konsumerat så mycket metal i hela mitt liv som jag gjort de senaste sex månaderna. Men jag skulle inte påstå att jag inte får plats. Jag har spelat väldigt intensivt bland annat på Verket och där känner jag att jag får ta plats.
Q: Stämmer det att du själv spelar alla instrument på nya skivan?
A: Ja, det gör jag. Förutom att sjunga spelar jag piano, gitarr, dragspel, trumpet och trummor. När jag spelar live använder jag mycket loopar med mera.
