Hellbound: Scharinska Villan, Umeå 26/4

Umeåbandet Hellbound beskriver sin musik som ”swamp metal”, en helt egen musikstil. Igår spelade de på Scharinska Villan i hemstaden och levererade till fullo.

På senare tid när jag gått på konserter har jag personligen börjat drömma mig tillbaka till en tid då det var betydlig mer ös på spelningarna och publiken var i extas. Gamla Refused-tiden helt enkelt. Numera känns det som att vissa band enbart går upp på scenen och spelar låtarna rakt av. Inget mellansnack, ingen publikinteraktion, ingenting. Fram tills igår det vill säga.

Det är först en aning tomt på golvet framför scenen. Publiken står och snackar vid baren eller sitter runt ett bord med varsin öl. Det känns mer som en vanlig pubkväll än en konsert. Fram tills det ökända mickstativet plockas fram. Då fattar folk vad som håller på att hända och de börjar flocka sig framför scenen – det blir ett sådant tryck att jag ser bakom mig att folk till och med står i fönsterna och jublar.

Hellbound lyckas med det andra band ofta misslyckas med, att bjuda på en show. Bara det att sångaren Miika Rudin har prytt sitt mickstativ med skelettdelar av älg, ren och rådjur bidrar till en häftig upplevelse. Det är inte de enda skelettdelarna på scenen. runt halsen på Rudin hänger även ett halsband gjort av minkhuvud och prärievargständer. Rekvisita som framhäver den amerikanska södern och får mig att tänka på Pantera.

Bandet dominerar scenen. Det är självsäkra killar med huvudet högt som har en sorts ”take no shit”-attityd som går hand i hand med den redneck-image de har skapat sig. Man märker redan när första låten sätter igång att det kommer bli en bra spelning. Publiken är på topp och sjunger med till de tunga låtarna med knutna nävar i luften.

Hellbound är oerhört interaktiva med publiken. Det är en bra egenskap och gör att spelningen blir mycket bättre. Musiken i sig är såklart väldigt bra men det som verkligen lyfter det hela är hur de lyckas få med sig publiken. Att hålla ut micken i publikhavet under refränger, att luta sig ut på publiken eller att slå sig på bröstet medan alla ropar ”hey hey hey” är bara några exempel.

De är väldigt säkra och tighta musiker och det är en bidragande faktor till helheten av denna swamp-metal upplevelse. Kort och gott är det en helkväll av röj och mosh. Jag har väldigt stora förhoppningar på bandet och hoppas att de kommer bli ett av metalscenens stora namn framöver. Har du chans att se Hellbound spela live så ta den för guds skull! Även om du inte gillar supertung southern-style metal så är det helt klart en upplevelse. Jag kommer personligen att hålla ett öga på detta band och tycker att andra bör göra det också.