Olle Ljungström: Palladium, Malmö 21/4

Om ni någonsin tvivlat på att ett långvarigt missbruk inte är särskilt varsamt för hjärnan så rekommenderar jag er att gå och se Olle Ljungström. Då får ni bekräftelsen. Eller också finns det någon annan fullt logisk förklaring till varför Olle under konserten på Palladium i söndags stapplar omkring, sjunger falskt, glömmer bort texten och hela tiden verkar befinna sig på ett annat ställe i låten än sitt kompband, möjligtvis också på en annan konsert, på en annan planet.

Sexmannabandet (som förvisso även innehåller en kvinna, men hon får nöja sig med att köra lite och spela tamburin) har i alla fall fullt sjå att hänga med och försöka få låtarna att åtminstone påminna lite grann om något vi hört förut, men stundtals ser de lika förvirrade ut som vi i publiken. Olle själv flinar bara och konstaterar glatt att det ju låter precis som när de repar. Han är vid gott mod och skojar och spexar, och även om det inte alltid är lätt att förstå det osammanhängande mellansnacket om monarkins fall, danska spioner och begagnade bilar från Tomelilla är det rätt underhållande.

Med bandets hjälp lyckas Olle hjälpligt ta sig igenom de flesta av sina mest omtyckta låtar, av vilka framför allt ”Nåt för dem som väntar”, ”Jag och min far” och ”Norrländska präriens gudinna” överlever den omilda behandlingen och låter om inte bra så åtminstone helt okej. Spåren från nya skivan Släng in en clown går dessvärre inte att rädda, men det gör kanske inte så mycket eftersom ingen har hört dem förut och troligen inte kommer att gå hem och lyssna på dem nu heller. Oftast lämnar dock de fria improvisationerna mycket övrigt att önska. Vid något tillfälle sliter Olle fram ett munspel och förvärrar situationen ytterligare, vid ett annat tillfälle hoppar han ned från scenen och strövar omkring i lokalen, till synes utan någon som helst tanke på att återvända.

Kvällen avslutas med en ny låt som fått (den ironiska?) titeln ”Världen är så mycket bättre nu” och då är det väl lägligt att göra en referens till TV4’s underhållningsprogram Så mycket bättre, i vilket Olle medverkade i höstas (och som gissningsvis är den direkta orsaken till det hafsigt hopslängda albumet och åtföljande turné). Som bekant såg jag Darin, en annan av de medverkande i programmet, live i fredags då han gjorde en knäckande version av Olles ”En apa som liknar dig”. Givetvis spelar Olle också ”apan”, som ju är hans magnum opus. Jag ska vara snäll nu, men jag kan ju säga så mycket som att jämförelsen inte är till Olles fördel. Således har spelningen alla förutsättningar att bli en av världshistoriens uslaste, men katastrofen undviks tack vare Olles otvungna charm och det i grunden starka låtmaterialet. Men ska du bara se en apa som liknar dig i år, välj Darin.

Fotnot: Bilden är tagen i samband med spelningen i Göteborg tidigare i april