Darin: KB, Malmö 19/4


Vem har inte drömt om att spendera kvällen med en fager, sammetsögd ung man? Därför beger jag mig på fredagskvällen till Kulturbolaget för att se Darin. Ambitionen är att ta sig igenom denna recension utan att skriva ett enda sexistiskt skämt om oskuldsfulla gossmän eller spontan ägglossning. Vi får se hur det går. Dock verkar jag inte vara den enda som uppskattar Darins ”kvaliteter” – trots att jag är en luttrad konsertbesökare och har varit bosatt i Malmö i flera år är det här faktiskt första gången jag sett kravallstängsel framför KB’s scen.

Det är så gott som utsålt och då jag inte känner för att klämmas ihjäl där framme placerar jag mig i säkerhet vid baren där jag har god sikt över både scenen och publiken. Det finns två kategorier av människor i lokalen denna afton: hysteriskt skrikande tonårstjejer och medelålders TV4-fredagsmyssvennar som upptäckt Darin genom underhållningsprogrammet Så mycket bättre. Jag är förmodligen den enda besökaren som inte är ett barn eller har avlat ett.

Alla jublar lika entusiastiskt när så Darin äntrar scenen tillsammans med fullt liveband, bakgrundsångare och minst ett trumset för mycket. Darin och bandet får snabbt upp temperaturen genom att dra igång partyrökaren ”Step Up” (made famous by Sylvia Vrethammar), vars svårtolkade budskap är att det är dags att börja skaka rumpa. Med tuffa bad boy-poser och sensuella höftrörelser föregår Darin själv med gott exempel. Michael Jackson-movsen sitter där de ska, likaså falsettsången. Är det något som utmärker Darin jämfört med övriga flickidoler är att han har en sångröst som bär även utanför inspelningstudion och att han kan sjunga, gå och le samtidigt.

Darin levererar den perfekta mixen av dansanta upptempolåtar och smäktande popballader som blivit hans signum. Han framför ett fåtal spår från senaste skivan Exit, av vilka framför allt ”Same Old Song” griper tag, men tonvikten ligger på välkända hits, såsom ”Money For Nothing” (made famous by Pugh Rogefeldt),”Want Ya” (made famous by The Sounds-Maja) och ”You’re Out Of My Life” (made famous by Melodifestivalen). Vi bjuds även på en knippe covers som numera ingår i Darins repertoar, och det blir allsång till både Coldplay och Magnus Uggla. Kanske är det därför han känner sig tvungen att påpeka att han faktiskt har släppt sex fullängdsalbum och att han inte längre är den blyga, tandställningsprydda pojken vi stiftade bekantskap med i Idol. [Uteblivet skämt om oskuldsfulla gossmän.]

Det blir svettigt men aldrig särskilt avklätt. Halvvägs in är det dags för kvällens första klädbyte, men till min och publikens stora besvikelse dyker han upp med mer kläder på sig än innan. Han avslutar med en ösig ”Lovekiller” (made famous by Miss Li) och försvinner därefter ut i kulisserna. Publiken är dock långt ifrån nöjd. De kräver att få höra ”apan” och ropen skallar. När Darin åter intar scenen för ett extranummer är det inte helt oväntat ”En apa som liknar dig” som dundrar ur högtalarna. Jag vet att det inte är helt okej att tycka att kopian är bättre än originalet, särskilt om kopian är en okreddig teveunderhållningsprodukt, men det var länge sedan jag upplevde en så grym avslutning på en spelning. [Uteblivet skämt om spontan ägglossning.] Jag ska se Olle Ljungström live på söndag. Vi får se om han kan slå detta.

Fotnot: Bilden är från spelningen i Göteborg 18/4.