The Happiness Waltz – Josh Rouse

Jag kommer på rak arm inte på någon artist som varit så konsekvent i sin strävan att låta geografin prägla musiken lika starkt som Josh Rouse. Fram till nu vill säga. Singer/songwritern från Nebraska inledde karriären med att kombinera inspirationen från tonårsfavoriterna The Smiths och The Cure med dåvarande hemstaten Tennessees låtskrivartradition.

När han i mitten av 2000-talet fann kärlen i Spanien så innebar flytten dit även en musikalisk helomvändning. På förra Josh Rouse-skivan El Turista sjöng han på nybörjarspanska och lät mer mjukbossa än mollstämd singer/songwriter – och bemötandet var minst sagt blandat. Många önskar att han kunde backa bandet och göra en ny Under Cold Blue Stars. Och det har han förvisso inte gjort den här gången heller – men på The Happiness Waltz är han närmre än han varit på väldigt länge.

Framför allt innehåller nya skivan låtar som ” This Movie’s Way Too Long”, ”A Lot Like Magic” och ”Start Up A Family” – med både de snyggaste arrangemangen och de starkaste melodierna han skrivit på många år. Tempot är lika tillbakalutat och framtoningen lika nedtonad som den varit på senare tid sedan flytten till soliga Spanien. I ”Our Love” låter det som att han sjunger från solstolen under sin siesta. Men musiken har tagit några steg tillbaka mot den starkt 70-talspräglade, västkustinspirerade stilen från hans två kanske mest hyllade skivor – 1972 (från 2003) och uppföljaren Nashville (2005) – och återigen har han anlitat Brad Jones som producent.

”Han verkar ha det lite för bra i Spanien” har varit en vanlig kritik mot hans sentida, spanskklingande alster. Det låter onekligen fortfarande som att han trivs väldigt bra i sin soliga, spanska småstad: Det är familjeliv, mysiga söndagsfrukostar och kärleksförklaringar till hustrun. Om det hade varit Sverige så hade han förmodligen lovsjungit tacos, mysbyxor och parmiddagar. Men jag tvivlar inte för en sekund på att Josh Rouse kan skapa stor popmusik även på det temat!