Som en människa – Nord & Syd

Det är mars och snöar. Romantiken är död, men popmusiken lever; Nord & Syd har släppt album. Deras debut har ett svart omslag med en vit symbol på. Symbolen är deras logga – ett hopflätat N och S. Den sparsmakade designen känns seriös, som en bibel eller kanske ett pass.

Martin Abrahamssons lyrik är lika välskapt som någonsin. ”Era trygga ryggar” och ”min patetiska panna”. Julia Hanbergs röst isar i min märg och jag ryser av välbehag. Pianoslingan i ”Min arm” känns som ett regn på sommaren. Ett sådant regn som kommer när det varit torrt i veckor och det är varmt, och du vänder upp ansiktet mot himlen och låter det duscha dig och asfalten doftar. Du sjunger med och tar ett danssteg och hoppas att ingen ser eller hör.

Jag vill ta ordet ”gitarrpop” och klä ut det, klä upp det och klä av det så att det passar för att beskriva ”Äckla mig” och ”Men åh”. Jag vill måla det i regnbågsfärger och låta färgen rinna som tårar bara för att förstöra regnbågen med rostiga spikar, eftersom det är så olycklig kärlek känns. Du kan känna orden penetrera ditt hjärta: ”jag vill inte se dig le”.

Det svarta betyder allvar. Som en människa är titeln, och att vara människa är inte lätt. Nord & Syd är inte nöjda med villkoren för att vara människa i Sverige idag. Du kan lyssna på ”En av er” och antingen känna igen dig eller räkna dina privilegier istället för får när du inte kan sova. Du kan känna hopplösheten pulsera i dig med samma energi som låten.

Alla du älskar kommer antingen lämna dig eller dö. Men just idag lever ni båda. Det kanske är vår, du kanske har en vän vid din sida, och kanske är livet helt acceptabelt.