Mariam the Believer: Inkonst, Malmö 27/2

20080626_015937_366834Tidigare i år släppte Mariam Wallentin sin debutskiva Blood Donation under det profetklingande artistnamnet Mariam the Believer. Möjligen har ni hört hennes förra projekt, Wildbirds & Peacedrums, men om inte så rekommenderar jag er att genast med hjälp av tangentbord + mus klicka fram ett smakprov. Inte minst versionen av Björks ”Human behaviour”, som de framförde under Polarprisgalan för ett par år sedan, är värd att kollas upp (kanske främst för att se Björk genomlida en hel kväll bredvid prins Daniel, en duo vi nog aldrig kommer att få uppleva igen). Som soloartist fortsätter Mariam att blanda jazz, blues och psykedelisk folkrock och debuten kan med rätta beskrivas som både experimentell och säregen. Här trängs kanske lite för många goda idéer, men det blir åtminstone aldrig tråkigt.

Fördelarna med att lyssna på musik i hemmets lugna vrå jämfört med att uppleva den live är många. Yttre störningsfaktorer kan hållas nere till ett minimum. Ibland utgörs dessa störningar av artisten själv och dennas mindre tilltalande scenpersonlighet. Viss musik avnjuts helt enkelt bäst auditivt snarare än visuellt. När Mariam the Believer sveper in på scenen inlindad i en blommig köksgardin och ett moln av new age-flummighet känner jag först att jag bara vill gå hem, släcka lamporna och lyssna på musiken utan att behöva se något. Jag borde i och för sig ha varit beredd på excentricitet och stora gester med tanke på skivans ”spirituella” texter om sökandet efter sanning och en högre mening. En småseg onsdagskväll på ett halvfullt Inkonst är dock inte rätt ställe att ägna sig åt dylika själskrävande övningar.

Tack och lov lyckas jag en bit in i konserten glömma bort andligheten och det pretentiösa anslaget och rycks istället med av det svängiga gung som Mariam och hennes tremannaband framkallar på scenen. Mariam slår på elgitarren och ylsjunger med känsla och övertygelse. Rösten är definitivt hennes främsta instrument, det är den som gör att låtarna känns spännande och personliga, precis som på skivan. Ibland blir det för mycket friwailande och jamsession över det hela, men i låtar som ”The String Of Everything”, ”Somewhere Else” och ”Dead Meat” hittar hon och bandet en perfekt balans mellan pop och artsy rhythmbluesetnoelektrorock. Beliebers kallas Justin Biebers hängivna fans. Jag är inte riktigt en Melieber än, men jag kanske kan bli.

OBS: bilden är hämtad från vårt arkiv