First Aid Kit tackade Robyn för att hon inte släppte en skiva det senaste året och nästa gång kommer någon lycklig att tacka dem för detsamma. Klara och Johanna Söderberg kom, såg och segrade under onsdagskvällens Grammisgala i fyra av sina sex kategorier. Det räckte tydligen så för deras del. De hade tre tacktal på lager och den enda gången de kämpade med något på scenen var när de försökte komma på vem de skulle tacka den fjärde gången. De tackade varandra.Systrarna fick priser i kategorierna årets pop, album, artist och kompositör. De var också nominerade till årets textförfattare (Peter LeMarc) och i den rart självmedvetna kategorin årets svenska internationella framgång (Swedish House Mafia). Den senare är endast tre år gammal och motiverad av att intresset för svensk musik är stort utomlands just nu. Vad kriterierna för att vinna i kategorin är, är dock oklart. Är det artisten som hyllas mest av utländska kritiker, är det artisten som säljer mest utomlands? Om det senare är fallet hade ingen av de nominerade en chans mot housemaskineriet.
Den svenska elektroniska musiken går bra utomlands. Det är nog därför ramaskriet kring gitarrbandens död inte varit lika stort här hemma som i Storbritannien eller på årets amerikanska Grammy awards, men att svenska gitarrband är stendöda står klart efter en titt på kategorin årets rock där Thåström, Ulf Lundell, The Hives, The Soundtrack of Our Lives och Kent var nominerade. The Hives är yngst i sammanhanget. De debuterade 1997. I kategorin elektro/dans debuterade den äldsta akten, Familjen, 2007. Vill kidsen inte spela tre minuter av tre ackord längre?
För att vara en framgångssaga var det förvånansvärt lite elektronisk musik på scenen under kvällen. Oskar Linnros spelade sin nya låt ”Hur dom än”, Olle Ljungström debuterade ”Världen är så mycket bättre nu”. Loreen och Kleerup spelade ”Requiem solution” och Elliphant dundrade in med ”Boom your head off”. Jasmine Kara, som har gått från att vara förvillande lik Katie Melua till en, i jazzsammanhang bra underlig, korsning mellan Lady Gaga och Jessie J spelade ”Can’t lie to me”. Mando Diao avslutade med ”En sångarsaga”.
Helt utan priser blev Laleh som hade nominerats i fyra kategorier (kompositör, textförfattare, pop och låt). Visserligen konkurrerade hon med First Aid Kit i tre av fyra kategorier, men vad som mer sannolikt bidrog till Lalehs fall var att hennes över ett år gamla skiva Sjung inte genererade mer än en välspelad singel, till skillnad från lika gamla The Lion’s Roar. På grund av det långa tidspannet under vilket musik kan släppas för att nomineras till en grammis, i detta fall 1:a dec. 2011 till 30:e nov. 2012, kommer en del låtar alltid att kännas passé.
Passé kändes även Gangnam Style-inslaget på galan.
First Aid Kits statyett för årets kompositör tillägnades unga tjejer som vågar gå sin egen väg. ”Om vi kan så kan ni”, sade Johanna Söderberg och fick kvällens största spontanapplåd. Hon och Klara har troligtvis många grammisstatyetter framför sig, men ett hederspris lär de aldrig få. Det har sedan 1969 tilldelats 22 män och fem kvinnor (tre av dessa fick dela sina priser med män). I år gick det till Nils Landgren. Finns det verkligen inga kvinnor i aktningsvärd ålder som har gjort något viktigt för musiken, kan man fråga sig.
Och på tal om detta. Inför Grammisgalan 2012 slog man samman kategorierna manligt och kvinnligt till en enda. Det kändes som en vettig, modern grej att göra. Året innan hade kategorierna årets rock och årets pop återinförts efter att tidigare ha funnits i lite andra versioner, som årets popgrupp och årets rockgrupp. 2012, när manligt och kvinnligt alltså slopades, var fyra av de fem nominerade för pop kvinnor, alla nominerade för rock var män. I år var alla nominerade för rock män och alla för pop kvinnor. Det sägs att två är ett sammanträffande och tre är en trend. Jag hoppas att 2012 och 2013:s sammanträffande inte visar sig vara en trend 2014.
