The Tallest Man On Earth: Konserthuset, Göteborg 14/2

”För Sent För Edelweiss” strömmar ur högtalarna. Kristian Matsson, mannen bakom Tallest Man On Earth, kommer uttassande på sitt numera karaktäristiska sätt och smyger runt ett tag på scen och bara tittar på den fullsatta salen innan han rivstartar spelningen med ”King of Spain”.

Med tre album och två EP har han byggt upp en stor och trogen skara fans. Det finns en enorm koncentration i Konserthuset, när applåderna mellan låtarna dör ut är det så tyst att man skulle kunna höra en knappnål falla.

Med en aldrig sinande energi tar han sig an låt efter låt, och lyckas charma publiken som skrattar åt varje skämt och applåderar varje låt med lika mycket entusiasm. Han har inte världens bästa sångröst, men däremot en röst fylld av känsla och inlevelse som när den spricker går rakt in i hjärtat.

Bara att se Kristian Matsson uppträda ensam är fascinerande. Han har en lekfullhet på scen, melankolin i både texterna och melodierna blandas med hans utåtriktade närvaro. Men när han på vissa låtar får uppbackning av saxofon, trumpet och bas tillför det en ny, fylligare dimension som kommer till sin rätt inte minst i avslutande Paul Simon-covern ”Graceland”.

Missförstå mig rätt, men kompmusikerna får mig också att uppskatta solo-låtarna ännu mer. Kristian Matsson lyckas nämligen med något så ovanligt som att ensam, med bara rösten och gitarren, förmedla känslan av ett helt band. Han tar i med hela kroppen, går över scenen, sätter sig, ställer sig igen, och avslutar varje låt med att nästan falla ihop på golvet. Han ger allt. Och publiken tar tacksamt emot. Om någon tvivlat på att Tallest Man on Earth är här för att stanna så kan de sluta genast, det här är ren magi från en av Sveriges främsta artister.