– Jag ville att den skulle kännas som en tunnel som man åkte genom. Där saker inte gick upp och ner så mycket med många ackordbyten utan liksom bara kom till en, säger Felix. Jag är lättad över att folk verkar gilla det. Det kunde lätt ha gått riktigt, riktigt fel.
För 00-talets unga brittiska indierockband har de senaste åren handlat om att hitta en ny publik eller försvinna. I slutet av förra decenniet började intresset för så kallade gitarrband att falna och listplaceringarna sinade. Lyssnarna, i synnerhet de yngre, intresserade sig allt mer för elektronisk dansmusik. För gitarrbanden gällde det att rikta in sig mot en äldre publik genom ett mognare, mer utarbetat sound och lämna de naggade tvåminuterslåtarna om ungdomsbryderier bakom sig. I Storbritannien där den gitarrbaserade rocken alltid haft en relativt säker plats i mainstreamkulturen har gitarrbandsdöden blivit omskriven i alarmerande ordalag, men för Orlando är den ett överdrivet rykte.
– Det kanske bara är den traditionella rockbandsuppsättningen som har försvunnit för tillfället. Fyra killar längst fram, klichén som vi personifierar, skrattar han.
Felix, själv ett stort fan av gitarrband, sörjer bortfallen desto mer.
– Det är väldokumenterat att det fanns många gitarrband i England när vi började spela och nu finns det inte det, i alla fall inte i vår ålder. Det är väldigt annorlunda från hur det var för bara några år sedan. När Given To The Wild hamnade på listan var vi det enda gitarrbandet på den, resten var ballader och R&B, vilket jag tycker är synd. Men gitarrmusiken kommer inte att dö ut, den är bara inte i främsta ledet i mainstreamkulturen för tillfället.
Om framgångarna med Given To The Wild verkligen kommer att göra The Maccabees till ett av de stora gitarrbanden och i förlängningen bana vägen till arenorna är både Orlando och Felix försiktiga med att uttala sig om. Orlando, fortfarande inte helt återhämtad efter Alexandra Palace, ser gärna till att det dröjer lite tid innan han gör om en spelning av den storleken.
– Jag är väldigt stolt över vad vi har åstadkommit, men jag är nöjd med att låta saker hända som de händer. Vi startade bandet för att det kändes som det bästa sättet att använda vår tid. Att skapa något ur ingenting, det är fortfarande det jag tycker bäst om att göra.
