The Crüxshadows: “Det ska kännas lite som att cirkusen kommer till stan när vi spelar”


Ett synthband med två violinister och två dansare i sättningen? Gothare som helst skriver upplyftande låtar med positiva budskap enligt devisen “Live Love Be Believe”? Hur man än väljer att beskriva amerikanska The Crüxshadows – darkwavegenrens kanske mest populära namn genom tiderna – så är motsägelserna ofrånkomliga. Inspirationen må komma från Depeche Mode, Duran Duran och det klassiska gothbandet Bauhaus, men under sina tjugo verksamma år har de skapat något helt eget. Elektronik och svepande stråkar i kombination med emotionell sång och starka melodier har gjort dem till självklara favoriter på de svartklädda dansgolven. Dessutom en mycket omtyckt liveakt. Rockfotos Anton Lindskog fick en pratstund med den karismatiske frontfiguren Rogue: sångaren, låtskrivaren, visionären (och frisyren) bakom The Crüxshadows.

Med sin trådsmala kroppsbyggnad och den gigantiska ”spretfrisyren” mitt på huvudet, är Rogue som hämtad ur en serietidning. Den nu 40-årige sångaren leker med sin tvååriga dotter Anmie när jag träffar honom backstage på Inkonst i Malmö. Även mamma är med på turnén: Rogues fru Jessica Lackey, den medlem ur The Crüxshadows som, utöver grundaren och ledaren själv, förblivit mest långvarig under bandets långa, snåriga historia.

– Vår dotter följer alltid med på turnéerna, berättar Rogue. Vi är hennes föräldrar och det här är vår livsstil så det känns helt självklart att ha henne med. Om vi hade varit cirkusartister så hade hon följt med cirkusen. Naturligtvis kommer hon att få välja själv, när hon blir lite äldre, om det här är något hon vill fortsätta med eller inte. Hon får bli precis vem hon vill, så länge jag har något att säga till.

Vi slår oss ner i soffan i Inkonsts foajé. Rogue är förkyld och har feber men har bestämt sig för att ändå fortgå med Europa-turnén som bandet är ute på med nya skivan As The Dark Against My Halo. Det har som vanligt blivit många stopp i Tyskland, landet där intresset för synth och goth förmodligen är större än någon annanstans i världen.

– I Tyskand finns det en bra infrastruktur för den typ av musik som vi gör. Där finns många ställen för oss att spela på och vi har goda möjligheter att nå ut. Nu menar jag inte att det skulle vara enkelt att bli stor i Tyskland bara för att man gör synth- eller gothmusik. Många hårt arbetande band kommer dit och konkurrensen är tuff.

Fansen har fått vänta över fem år på As The Dark Against My Halo. Singeln “Quicksilver” släpptes redan i slutet av 2009 och innebar deras tredje höga Billboardplacering. Sedan dess har de stött på en serie motgångar: oräkneliga medlemsavhopp, en klassisk skivbolagsdispyt – och ett inbrott.

– Vi blev bestulna på all vår utrustning i början av 2010, berättar Rogue beklagande. Tjuvarna tog våra datorer och alla mina back-up-diskar. De fick med sig ett antal osläppta låtar som nu är helt borta.

– Större delen av det som till slut hamnade på As The Dark Against My Halo skrev jag under 2011 och 2012. Vi har perioder när vi turnerar väldigt intensivt följt av perioder då jag fokuserar helt på mitt skrivande. Det funkar inte för mig att göra båda de sakerna samtidigt. När jag skriver så gör jag det helt på egen hand inlåst i min studio.

Du verkar inte ha några problem med att öppna upp dig för dina fans. Till exempel skriver du ofta om saker som händer i ditt privatliv på er hemsida.

– The Crüxshadows har funnits i tjugo år nu, vilket är lång tid för ett band oavsett vilken musik det handlar om. Att vi har klarat oss och kunnat fortsätta i alla dessa år beror på att vi har väldigt lojala fans. Vår musik är menad att vara en del av folks liv. Det vore fruktansvärt arrogant av mig att tro att de som lyssnar inte är en viktig del av vad vi gör.

– Jag försöker ge tid åt våra fans och släpper gärna in dem i mitt liv. Visst öppnar jag mig – men samtidigt är jag mycket försiktig med vad jag delar med mig av. Mer än de flesta, att döma av vad folk skriver på Facebook och Twitter. De sociala medierna har förändrat vårt sätt att kommunicera. Jag tror en följd är att många öppnar sig alldeles för mycket utan att vara beredda på konsekvenserna.