http://www.youtube.com/watch?v=uY5ws5w_2I0
The summer of Grimes! Fanns det egentligen någon skiva som hördes så ofta i så många olika situationer som Visions den här sommaren? Knappast. Det spelade ingen roll om man befann sig djupt i en konversation på en lugn hemmafest, dansade på ett rökigt indiedansgolv, njöt av solen under en vinpicknick eller hängde på en lugn bar. Oavsett miljö kunde man räkna med att åtminstone en gång under kvällen få Claire Bouchers elektroniskt manipulerade stämma som soundtrack. Och vem kunde klaga på det?
Likt The Knife med sitt genombrott Deep Cuts sommaren år 2003 var Visions en förenande skiva. Popsnören, indierockare och älskare av knasig electro började nämligen alla genast digga i en unison uppskattning så fort Grimes ljöd ur högtalarna. Vilket egentligen är ganska anmärkningsvärt eftersom Visions verkligen inte är en skiva som kan kategoriseras under någon av de ovannämnda genrerna.
Grimes skapar sin musik med bland annat Apple Garageband (gratisprogrammet som följer med alla Mac-datorer och har blivit vår tids motsvarighet till en gammal lo-fi porta). Även om många kritiker därför har beskrivit Claire Boucher som en typisk produkt av Tumblr-generationen är det verkligen inget typiskt med hennes musikaliska uttryck. Låtarna på Visions är alla för komplexa för att vara pophits, för elektroniska för att vara rockanthems och för direkta för att vara experimentella.
Vad de istället är? Personliga. Den kanadensiska 24-åringen har nämligen lyckats med att skapa en skiva som är både produktionsmässigt och musikaliskt universell, samtidigt som den känns text- och känslomässigt intim. Trots de flera olika lagren av effekter och stämmor på många av låtarna är det alltid Claire Bouchers personliga perspektiv och uttryck som skiner igenom.
Jag väljer att länka till “Skin” ovan, min favorit på Visions och ett stycke musik som alltid får mig att rysa. Med sin melankoliska kombination av sensualism och saknad är det en av mina favoritlåtar från år 2012 och dess refräng är lika smågrumligt abstrakt som den är totalt oförglömlig:
And you can’t and you can’t see the wind in the trees
And you can’t and you can’t see the wind in the leaves
And you can’t and you can’t see the weight in the dark
And you can’t and you can’t see the weight in the heart
