http://www.youtube.com/watch?v=XPD53LsE-WQ
2012 var året då Michael Gira lyckades knyta ihop trådarna. Alla de olika inspirationskällor, influenser och musikaliska idéer som han så egensinnigt har jonglerat med under Swans långa och originella karriär föll till slut på plats i perfekt harmoni på dubbelskivan The Seer. Här bjöd Michael Gira & Co på två timmar sprängfyllda med kompromisslöst personlig musik, ibland lågmäld, ibland dramatisk men alltid med en fysisk intensitet och en känsla av allvar och akuthet.
Att lyssna på The Seer från början till slut är onekligen något av en utmaning. Från den inledande “Lunacy” och dess klagande domedagskörer till efterföljande “Mother of the World” där upprepning och monotoni dekonstruerar inte bara själva den sexuella akten, utan även sexualitet i sig, görs det tydligt att det inte bara är Michael Giras personliga demoner som avhandlas. The Seer är så mycket mer. Det rör sig om en avhandling av hela mänsklighetens demoner från perspektivet av en observatör som verkligen “ser” dem ur alla aspekter: biologiska, sexuella, emotionella och psykologiska, och sen försöker skapa en sammanhängande helhet ur de fragmentariska delarna.
Den här beskrivningen ska inte på något sätt verka avskräckande. För även om The Seer utan tvekan bjuder på “heavy stuff” får man inte glömma att poängtera hur oerhört vacker, stämningsfull och filmisk den samtidigt är, utan att för ett ögonblick kännas pretentiös eller långdragen. Som extra kryddor utspridda över skrivan imponerande speltid hittar man även gästspel ifrån Karen O (som inte gör annat än gästar andras skivor dessa dagar) och medlemmar från Low, Mercury Rev, Akron/Family samt ett kärt återseende i form av gamle Swans-medlemmen Jarboe.
Sammanfattningsvis måste man säga att Swans gjorde något unikt med The Seer. Nämligen en skiva som fungerar både som en sammanfattning av och en introduktion till hela deras diskografi. Om Michael Gira skulle lägga av med musiken imorgon kommer The Seer även vara ett perfekt bokslut efter en exceptionell karriär. Låt oss hoppas att det inte behöver bli så.
