Plats 7: good kid, m.A.A.d city – Kendrick Lamar

Kendrick Lamar gjorde stort avtryck med tredje soloreleasen Section 80. Men med årets storbolagsdebut good kid, m.A.A.d city gick Compton-rapparen på knock. Kritikerna gick ner på knä och pratade om det bästa som hänt amerikansk hiphop på åratal. Hiphop-kollektivet N.W.A visade vägen genom 1988 års gangsta-klassiker Straight Outta Compton, men till skillnad från många efterföljare väver Lamar in sin ilska i mer Marvin Gaye-liknande ljudkulisser. Verkligheten är dock densamma. Texten till fantastiska ”good kid” speglar ett samhälle som påminner om 80-talets orättvisor, och ”m.A.A.d city” utvecklar vad som föregår i de mest hårdföra kvarteren i Los Angeles. Bilden är inte ljus.

Andra singeln ”Swimming Pools (Drank)” är albumets mästervärk. En mörk och intensiv berättelse om alkoholens destruktiva sidor. På sätt och vis rockmytens absoluta motpol. Lamar skönmålar inte Los Angeles glamorösa festliv, utan ser baksidan. Detsamma gäller första singeln ”The Recipe” – en låt som inkluderar mentorn Dr. Dre. Detta även ett spår som är talande för de senaste årens ömsesidiga flirtande mellan indie och R&B, vilket exemplifieras genom att Twin Sisters ”Meet the Frownies” lopas från början till slut.

Har aldrig satt min fot på Los Angeles gator, men Lamar är en textförfattare som är duktig på att beskriva sin omgivning. Bland hans pessimistiska skildringar skymtas ofta en strimma ljus, och det är nyanserna som gör denna skiva bättre än majoriteten. Det är även uppenbart att Lamar har en vilja att berätta och som lyssnare är det bara att luta sig tillbaka. Med andra ord ett ofarligt sätt att uppleva Compton.