De flesta känner Timo Räisänen som den superenergiske underhållaren på scen; killen som vann P3 Guld för årets manliga artist 2007 och Guldmicken för bästa liveakt 2008 och som några år före det visade rumpan i Håkan Hellströms ”Kom igen Lena!”-video. Skribenten Sara Reis träffade honom i samband med hans senaste Stockholmsspelning för att göra en intervju till Rockfoto.
Det är få artister som ger så mycket av sig själv på scen och som dessutom får så mycket tillbaka från sin publik – av de drygt 1 000 spelningar jag varit på i mitt liv, så ligger Timo Räisänen definitivt på topp 5 på listan över dem som gjort mig lyckligast.
Men det som gör Timo lite extra intressant är att när jag intervjuar honom visar han upp en annan sida; då blir han lugn och eftertänksam, han tänker noga medan han pratar och väger sina ord, och det är lätt att komma in på andra ämnen än musik, för att han har väl genomtänkta åsikter om vitt skilda ämnen.
Timo Räisänen släppte sitt sjätte album, Endeavor, i september. Medan hans livegig alltid brukar få bra recensioner har hans skivor ofta fått ganska ljumma mottaganden i pressen, och det var samma sak med denaste skivan.
Tar du åt dig av dåliga recensioner?
– Jag tog åt mig mer förr, på Love Will Turn You Around tog jag åt mig rätt mycket faktiskt. De har varit så jävla korkade, de dåliga recensionerna på den här skivan. På förra skivan så hade de liksom lite poänger, men på den här så är det bara att jag inte är… fräck just nu. Jag är inte på hipstermenyn just nu. (han skrattar till) Och då blir det bara larvigt, de pratar fortfarande om (han förställer rösten) ”han ställer upp i sån där familjeunderhållning” och tycker att det där är nån tes som skulle förklara nånting – jävligt märkligt. Så att nej.
– Däremot blev jag lite förvånad, för jag trodde verkligen att… eller jag hade nog hoppats att fler recensenter tog sitt jobb på allvar, men jag borde inte blivit särskilt förvånad, för att det handlar om så väldigt mycket mer än om musik, att skriva en recension, det handlar mer om dem än vad det handlar om musiken väldigt ofta, tyvärr.
Jag har läst att du sagt i tidigare intervjuer att du är sjukt nöjd med den här skivan. Är du fortfarande det nu när ni liksom har jobbat in den?
– Ja. Det är jag. Och det förvånar mig ganska mycket.
För att?
– För jag brukar alltid komma på lite smågrejer som jag börjar åtminstone undra över – men inte på den här.
Har du kunnat konstatera vad det beror på?
– Jag tror det beror på att jag jobbade så mycket hårdare med att skriva låtarna, så jag eliminerade alla risker till fel. Och jag nöjde mig inte med att känna att det var en go’ låt, utan varje ton var tvungen att fylla en ordentlig funktion, inte bara vara där för att fylla ut eller leda fram till nästa grej som skulle hända.
Vilken låt sammanfattar dig bäst genom hela din karriär?
Timo sitter tyst en lång stund varpå han säger: – ”I’m Indian” är rätt bra.
Menar du musikaliskt eller textmässigt då?
– Både och. Nu började jag nästan gråta när jag sa det faktiskt, för det har jag aldrig tänkt på förut. Men den är pretty close to home, tror jag.
Han funderar lite till, och säger glatt: – Ja. Jävlar, den är bra!
