Plats 17: Sun – Cat Power

SUN – CAT POWER

Efter megasuccén The Greatest fick vi vänta i hela sex år på ett nytt Cat Power-album med låtar komponerade av Chan Marshall själv. Coverplattan Jukebox och en bluesifierad variant på katten höll oss fullgott sällskap under tiden, men ändå var det som att en otrolig lång väntan fick sitt slut när Sun äntligen släpptes i slutet av sommaren. Och vilken comeback sen! Nyfriserad, nydumpad och med ett oerhört starkt album, där hon gjort det allra mesta alldeles själv (Philippe Zdar, som tidigare jobbat med Beastie Boys gör dock ett ypperligt jobb bakom mixerbordet) klev hon ut i indieträskets strålkastarljus ännu en gång.

Elva låtar långt är albumet, med ett genomgående tema som till mångt och mycket kretsar kring självständighet och frihet. Om rätten att leva sitt liv på det sätt en själv vill leva och inte anpassa sig. Fina ”Nothing But Time” som Marshall skrivit till före detta styvdottern Lucia Ribisi är ett bra exempel på detta. En låt som musikaliskt sett är en hyllning till ”Heroes” av Bowie. När självaste Iggy Pop gastar med i outrot är gåshuden nära varje gång.

Sun är Cat Powers mest svårbestämda skiva vad gäller genré. Electropop, bluesgitarrer, discobeats och etnoinfluenser avlöser den mer traditionella indierocken. Vad jag tror att Suns kritiker (otroligt nog har jag märkt att det finns en hel drös med sådana) allra mest saknar är de typiska olyckliga Cat Power-balladerna. Till skivans försvar och med Chan Marshalls biografi som facit i hand säger jag: det är väldigt befriande att albumet har en sådan positiv underton som den faktiskt har. Äntligen!