HANDWRITTEN – THE GASLIGHT ANTHEM
Första gången jag hörde The Gaslight Anthem var i en mini-buss mellan Stavanger och Örebro. Klockan närmade sig halv fem på morgonen och solen började gå upp. Föraren valde musiken och jag kände något direkt. Känslan jag fick är samma känsla som jag fortfarande får när jag lyssnar på de tidiga inspelningarna. En pirrig känsla, som en midnattspromenad med en sommarförälskelse.
Samma månad kom the ’59 Sound ut och känslan förstärktes. I somras, fyra år senare, kom deras fjärde fullängdare ut och Handwritten gör ingen besviken. Albumet tar ett steg tillbaka i produktion och ett steg framåt i låtskrivande i förhållande till föregångaren American Slang och det är till bandets fördel.
Första singeln ”’45” gick varm på radiostationer hela sommaren, men det är längre in i almbumet som man verkligen hittar guld. Det medvetet raspiga och ”gamla” ljudet. De enkla texterna som ändå betyder olika saker varje gång man hör dem. Framför allt framkallar titelspåret ”Handwritten” gåshud och en och annan tår efter otaliga lyssningar. Videon är inte dum den heller.
