Savage Rose – Vi kæmper for at sejre (1984)

I slutet av 60- och början av 70-talet var danska Savage Rose på väg mot ett internationellt genombrott. Deras psykedeliska rock gillades av både kritiker och publik och bandet spelade flitigt i USA. Ett av skälen till framgångarna var naturligtvis att bandets grundare Thomas Koppel (som faktiskt föddes i Örebro) var en skicklig låtskrivare och musiker, men främst berodde bandets särprägel – vid denna tid var det sällan band från Norden uppmärksammades där borta – på bandets sångerska, ”the teenage sensation” som någon beskrev henne i en tidig recension, Annisette. Hon var, och är fortfarande, i en helt egen liga. Man hör både Janis Joplin och Aretha Franklin i hennes blodfyllda röst, men mest av allt hör man något unikt. Lyssna t.ex. på den oerhörda Screams Of Captured Birds från 1973.

Så kom det sig att skivbolaget ville att Savage Rose skulle resa till Vietnam och underhålla de amerikanska styrkorna. Det ville verkligen inte Savage Rose. De gav skivbolaget det längsta långfinger man kan tänka sig, reste hem till Danmark och bröt helt med den kommersiella musikindustrin. Bandet i dess tidigare form upplöstes och Thomas och Annisette engagerade sig politiskt. I stället för Vietnam tog resorna dem till flyktingläger i bland annat Palestina och Libanon och där fann de inspiration till nästa steg i karriären.

Under 80-talet fanns ingenting som var så ute som att spela musik med politiska texter, men det brydde sig inte Savage Rose det minsta om. De brann och ville förändra världen. Och nu sjöng de plötsligt på danska och spelade musik som hade rötter i helt andra delar av världen än det stora landet i väst.

”Den danska perioden” varade tills några år in på 90-talet och låter fullständigt annorlunda än allt de gjort innan. Det enda som känns igen är Annisettes röst. Den låter till och med ännu mäktigare än i början av karriären. På albumet Vi kaemper for at sejre ackompanjeras hennes röst endast av piano/dragspel och enklare trummor, på några spår även av en mindre kör. Här får hennes röst helt fritt spelrum och det tar ungefär två sekunder från att hon tar ton i det inledande titelspåret tills armhåren reser sig.

Vi kæmper for at sejre är ett tragiskt förbisett mästerverk i Savage Rose’s diskografi, något som troligen kan förklaras med den politiska laddning den innehöll under en tid då de flesta människor ville göra börsklipp och köra så dyra bilar som möjligt. Men att med den spartanska sättning bandet använder på skivan kunna förmedla den totala känsla av uppror som titelspåret och den avslutande ”Det er tid nu” gör går bortom mitt förstånd. Skönheten i ”Gadens stjerne” och ”Slavesang” saknar motstycke. Och den instrumentala ”Langdans” visar fullt ut att Savage Rose inte bara handlar om Annisette. Vi kæmper for at sejre är en extremt icke-kommersiell och kompromisslös skiva, med en slags musik som aldrig hamnar på några topplistor, men dess skönhet, dess kraft och hoppfullhet mitt i det mörkaste elände gör den till en av de viktigaste skivorna i mitt liv. Den andas mer äkta kamp än hela den svenska progressiva musikrörelsen sammantaget.

Savage Rose, som fortfarande existerar (sedan mitten av 90-talet åter med texter på engelska) trots att Thomas Koppel gick bort 2006, har aldrig slagit igenom i Sverige, men i Danmark är de ett av de största banden, nu som genom alla tider. Något som bland annat bevisas av att Thomas Koppel fått en gata i Köpenhamn uppkallad efter sig och när han postumt släppte en skiva med pianoimprovisationer som han lekt fram i sitt hem, gick denna direkt upp på förstaplatsen på danska topplistan.