Bloc Party: Debaser Medis, Stockholm 19/11

Ända sedan debuten Silent Alarm från 2005 har Bloc Party varit ett band som jag uppskattat väldigt mycket. Även om uppföljarna till deras stora genombrott aldrig riktigt varit i samma klass så har deras skivor funnits där med sina små ljusglimtar. Att bandet bestämde sig för att göra en time-out efter deras tredje skiva Intimacy och sångaren Kele Okereke fick göra sin sologrej var nog det mest hälsosamma beslutet bandet kunde ta. De var på väg att tappa essensen för hur deras musik ska låta och mottagandet av det tredje albumet blev därmed också ganska ljummet från både press och fans.

Så i år bestämde sig Bloc Party för  att ge ut en ny skiva enkelt betitlad Four i och med att det är bandets fjärde skiva. En skiva som går tillbaka till bandets tidigare med ett tydligt gitarrsound. Lite smutsigare, hårdare och riffigare Bloc Party. Det är för att följa upp släppet av den skivan som bandets turné denna kväll landar i Stockholm.

När ljuset väl släcks ned och tonerna till första spåret ”So he begins to lie” från den nya skivan ekar ut i högtalarna börjar den förväntansfulla massan tillsammans med bandet att bygga upp något som kommer att bli en minnesvärd spelning. Bandet har kvällen till ära ändrat en del på låtlistan mot tidigare stopp på turnén som om de har väntat på att släppa loss och en gång för alla visa vad de fortfarande kan prestera i sina bästa stunder. Med den nya låtlistan som faller mig mer i smaken så går bandet från klarhet till klarhet. De fortsätter spelningen på ett högt tempo och lyckas med konststycket att behålla trycket på en nivå som får publiken att hänga med i varenda ton som spelas. Med låtar som ”Banquet”, ”Hunting for witches” och ”This modern love” är bandet i sitt esse. Då kan jag bara skratta när de ger sig på en cover av Rihannas ”We found love”. Efter lite över en och en halv timme har bandet kommit in på scenen igen två gånger och de avslutar med ”Helicopter”. Euforin bland kvällens besökare vet inga gränser.

Att jag inte har sett Bloc Party live innan ikväll är egentligen ett mysterium. Inte för att viljan inte funnits, utan bara en kombination av tillfälligheter som stått i vägen varje gång. Kvällens spelning är precis det jag önskar att Bloc Party ska vara. Kele är precis så där lagom engagerad ena stunden för att i nästa bli den ledare för ett rockband som Bloc Party är. Lägg därtill gitarristen Russell Lissacks nonchalanta stil när han låter fingrarna flyga fram över halsen på gitarren som om det var en förlängning på hans arm, Matt Tongs energiska bankande på trumsetet så att svetten flyger och Gordon Moakes stående där med sin bas och synth iklädd en svensk landslagströja med Ibrahimovic på ryggen. Att bandet spelar på Debaser Medis istället för Münchenbryggeriet är bara positivt i min bok. Lokalen har en mer intim känsla och logistiskt sett är det snäppet bättre. När jag summerar kvällen kommer jag bara fram till en slutsats; det är synd att inte alla måndagar kunde avslutas så här.