Efter Antennas andra album Feeling Feeline Tonight blev låtskrivaren bakom Antennas musik, Johnny Persson, även sångare i bandet och Antennas hade därmed blivit en duo. Nya låtar började skrivas och det tredje albumet Neanderthal kom ut för knappt en månad sen den 24:e oktober. Produktionen på Antennas tredje album är signerad Linus Larson. Linus har jobbat med bland annat Peter, Bjorn & John, Ane Brun, Asha Ali med flera.När jag lyssnar på Neanderthal försöker jag komma på vilka de låter som nu, Antennas. Men jag kan uppriktigt sagt säga att jag inte tycker de liknar något annat band. De är unika i sin stil bara. Ändå tycker jag mig känna igen varenda låt. Jag kan sjunga med på direkten, vilket både är märkligt och omöjligt. Albumet är enkelt, klart och ärligt – men elektroniskt och glammigt framförallt. Något annorlunda bland stjärnorna på indiehimmeln. I vissa parti får jag faktiskt julkänslor, vilket enligt mig själv endast är positivt. Jultönt som jag är.
”No Forever”, som är den första singeln från albumet tror jag de flesta har hört, om inte flera gånger så i alla fall en gång. Där är Nina Kinert med på kör och saxofonen överraskar en gladeligen. Jättefin låt. Annars tycker jag att ”Machinegun” sticker ut i mängden och lyfter upp hela albumet ännu ett snäpp.
Antennas anses vara lite av den smutsigare sorten bland Sveriges popband. Men i det mystiska, ovanliga och som sagt smutsiga soundet så hittas ändå fin ljuv musik i varenda låt. Speciellt på denna senaste släppta skiva. Det är därför jag gillar albumet Neanderthal. Det är därför den borde lyssnas på. Så gör det NU.
