Depeche Mode – Songs of Faith and Devotion (1993)

Jag minns att jag bokstavligen föll på knä vid cd-spelaren när de första tonerna av ”In Your Room” pulserade ut ur högtalarna. Rätt ord är väl att jag drabbades. Igen. Av musiken, av orden, av rösten. Av mitt första och största favoritband – Depeche Mode.

Albumet Songs of Faith and Devotion kom 1993. Det var vårterminen i trean på gymnasiet, och jag relaterade låtarna till relationer jag haft, hade och ville ha. För hela tiden var ju Martin Gores ord, genom Dave Gahans röst, ämnade för mig.

Första singeln ”I Feel You” lät helt annorlunda gentemot det som de släppt tidigare. Gitarrer och trummor och en raspig Dave Gahan. Magrad, långhårig och tatuerad dyker han upp i randig pimpkostym i videon till låten. Kontrasten mellan Gahan och Martin Gore är stor. Gore som änglalik uppenbarelse med guldlockig lugg som frenetiskt försöker spela bort livsångesten som sipprar ut ur Gahans destruktiva, men hypnotiskt sunkiga gestalt. Den suggestiva videon andas misär och dekadens och hela Songs of Faith and Devotion är en lång bikt, där köttets såväl som själens lusta och önskan om syndernas förlåtelse hamras fram som ett terapeutiskt mantra.

”Walking In My Shoes” som handlar om att inte döma det du inte vet något om, om att inte avkräva ånger förrän du varit där själv. ”Condemnation”, som låter som ett samtal mellan den drogmissbrukande Dave Gahan och resten av den fördömande världen: ”Hand me my sentence, I’ll show no repentance, I’ll suffer with pride”. Att ha någon vid sin sida, som alltid har förbarmande i ”Mercy In You”, att som i ”Judas” våga släppa taget, att förlora sig i tilliten till någon annan. Att ge allt för någon, att växa genom sin kärlek till någon, att blotta sig förbehållslöst i ”Rush” och ”One Caress”. Det här är hopp och förtvivlan, mod och misströst, besvikelse och tillförsikt, en 47,32 min lång vädjan om kärlek, som vartenda DM-fan mer än villigt ger.

Och så tonar sista spåret ”Higher Love” fram, som sammanfattar hela min besatthet av det här bandet och den här skivan:

I surrender all control
To the desire that consumes
me whole
And leads me by the hand to
Infinity
That lies in wait at the heart of me
Moved, lifted higher
Moved, my soul’s on fire
Moved, by a higher love