Synth eller hårdrock? Själv slapp jag ta ställning. Under min barndom blev det plötsligt 90-tal och då gick det att gilla både och. Band som Nine Inch Nails och Ministry (och inte minst MTV-programmet ”Alternative Nation”) suddade ut de en gång så tydliga skiljelinjerna mellan rock och elektronisk musik. Glad i hågen lånade jag ut Depeche Modes Ultra till klassens hårdrockare i gymnasiet och det var inte snack om att vi skulle gå ut och slåss på skolgården efteråt. Trots att det är Depeche Modes i särklass svagaste skiva. Och tur var väl det för det hade med all sannolikhet blivit jag, med min taniga kroppsbyggnad, som åkt på stryk.Någon som däremot har erfarenhet från 80-talets beryktade skolgårdsfejder är ex-syntharen (och Labrador-grundaren) Bengt Rahm. Den 19:e oktober släpps hans bok Den Svenska Synthen som, för att citera en ny intervju med författaren i Zero Magazine är ”årets boksläpp för alla med en fascination för elektronisk pop, svart kajal och bitterljuv retrofuturism”. En lång ambitiös avhandling om den svenska synthscenen med ett stort exklusivt bildmaterial. Boken innehåller intervjuer med såväl artister som de eldsjälar som har bidragit till att scenen fortfarande lever och frodas – och att den nu förmodligen är större än någonsin även om den för en mer underjordisk tillvaro.
Själv kommer jag givetvis att bege mig till den lokala bokhandlaren på släppdagen. Och för att fira det här lite extra har jag valt ut fem fina svenska synthvideor från dåtid och nutid. Mjukt möter hårt, gammalt möter nytt i en underbar, läderklädd symbios:
Covenant – ”Bullet”
Cat Rapes Dog – ”Superluminal”
S.P.O.C.K. – ”Where Rockets Fly”
Ashbury Heights – ”Spiders”
Agent Side Grinder feat Henric de la Cour – ”Wolf Hour”
