Jag sväljer det röda pillret

Att ställas inför Lana Del Reys musik är som att kliva in i The Matrix, när Neo möter Morpheus för första gången och blir erbjuden två olika piller. Med det blå pillret slutar allt han fått uppleva hittills och Neo vaknar upp med tron att allt varit en dröm. Med det röda pillret stannar han kvar i denna osköna nya värld och tar själv reda på hur världen verkligen är. Lana Del Rey verkar fungera på samma pillerdelande sätt – antingen gör man snabbt slut på den 60-talsnostalgiska delreyska världen eller så är man redo att följa henne till världens ände.

Ända sedan “Video Games” kom (som jag förhäxat lyssnade på exakt tjugosju gånger på raken första gången), så har jag sugits in i hennes värld av sotsvartsögda vampar och slängiga James Dean-karaktärer. Strykjärnsplatt hår, hudfärgspudrade läppar och en röst som tycks bära all kvinnlig smärta i kärlekens namn, håller mig fortfarande i ett paralyserat stadium av fascination varje gång jag hör henne. Moralens väktare har förfasats över att hon inte alls är den trailer trash-underdog som hon utgett sig för att vara. Och säkerligen lätt road över den kritiken, fortsätter hon att leverera ett välmanikyrerat långfinger upp i ansiktet på dem som ens orkar diskutera frågan om äkthet. Hennes röst berör, hennes musik berör och hennes välmanipulerade 60-talsyoutubeliv fortsätter att förtrolla tittarna.

I det senaste videosläppet “National Anthem” kan man se hur hon parafraserar både Marilyn Monroe och Jackie Kennedy. Hon leker med identiteter och roller och levererar ofrånkomligt ett starkt politiskt budskap när hon blir den svarte presidentens First Lady. Om Marilyn är horan, är Jackie madonnan och Lana Del Rey är givetvis båda och varken det ena eller andra, och ovissheten om var man har henne, både som person och artist, utgör en del av lockelsen.

Blurring the lines,
Between real and the fake.
Dark and lonely,
I need somebody to hold me
(National Anthem, 2012)

Och jag sväljer med lätthet det röda pillret, för den värld Lana Del Rey vill visa mig, vill jag inte missa, verklig eller inte.