De dog för tidigt, del 2

Madeleine skrev ju en text här igår som beskrev de ”gemytliga” listkvällar som hon och jag och några andra har på regelbunden basis. Förra helgen hade vi bland annat ett listtema med den dramatiska titeln “döda musiker som borde vakna till liv” och det var upphovet till gårdagens text. Madeleine gav er fem fina namn, idag följer jag upp med några andra. Riktigt fina länkar nedan!

Harry Chapin (1942-1981) är en av de främsta historieberättarna som musikvärlden någonsin haft att göra med. De flesta av hans berättelser hittade han i små, bortglömda städer under sin evighetsturné som i princip varade oavbrutet under de sista tio åren innan han 1981 dog i en bilolycka. Det finns enormt många roliga historier att berätta om Harry, men det kanske får bli en egen text någon gång.

Phil Ochs (1940-1976) sågs under 60-talet som ett mer politiskt klartextalternativ till Bob Dylan. Och det var väl därför han aldrig slog igenom på allvar. Hans uppkäftighet och frispråkighet var för obekväm. Efter att hans popularitet dalat i början på 70-talet tog han senare sitt liv, efterlämnande en oerhörd låtskatt.

Flera medlemmar ur Parliament-Funkadelic, George Clintons fantastiska band hamnar självklart högt i denna funkälskares bok. Sångare på detta klipp (ja, efter att Clinton själv lekt färdigt efter ganska exakt 2 minuter), för övrigt bland det bästa som finns på hela youtube, är den enorma talangen Glen Goins, som bara var 24 år när han 1978 dog i sjukdom. Hade han levt idag hade han sannolikt varit en världsstjärna. Gitarristerna Eddie Hazel och Gary ”Diaperman” Shider liksom sångerskan Belita Woods är andra framträdande karaktärer från detta fenomenala kollektiv som lämnade in alldeles för tidigt (Belita så sent som i år). Men bandet spelar fortfarande live och är alltjämt synnerligen sevärt.

Joe Strummer (1952-2002), mest naturligtvis känd som frontman i The Clash men han var fortfarande i bra form när han dog för snart tio år sedan och därmed effektivt dödade allt hopp om en återförening av ett av världens genom tiderna mest inflytelserika band.

Esbjörn Svensson (1964-2008) höll tillsammans med sitt band E.S.T. på att uppnå världsrykte som en av jazzens stora innovatörer när en drunkningsolycka förstörde allt under försommaren för fyra år sedan.

GG Allin (1956-1993). Vi avslutar med en herre vars musik eventuellt går att klara sig utan. Men den kompletta galning som GG Allin av etablissemanget ansågs vara (själv såg han sig som Messias), där han under sina spelningar konsekvent slogs med publiken, uppträdde naken, urinerade på scenen eller vad som för stunden föll honom in känns som en karaktär som kanske kunde skakat om lite i dagens ibland lite väl bekväma musikbransch. Han dog av en överdos heroin.