Icona Pop: Debaser, Malmö 11/5


Det var svårt att veta vad jag skulle förvänta mig. Förra gången, för drygt ett år sedan, jag såg Icona Pop var de visserligen bra men precis som en oslipad diamant fanns det någonting under ytan som bara ville fram. De märktes tydligt att de höll tillbaka en energi som skulle tillfört en extra boost i deras alltför korta repertoar. MP3:orna de hade släppt under hösten/vintern det året var på tok för bra för att stanna under allas radar under en längre tid.

Det var länge sedan Debaser var så laddat med elektrisk energi från publiken som i kväll. Du kunde ta på förväntningen som låg i luften – något jag bara känner på större konserter med band som inte turnerar så ofta. Ett tydligt bevis var alla klappningar och visslingar som skulle ackompanjera spelningen från början till slut. En sak var dock säker, medelåldern framme vid scenen var lägre än brukligt och då brukar det oftast bli dans.

Minnet sviker mig lite då jag under de inledande två låtarna stod och förundrades hur Caroline Hjelt och Aino Jawo växt som artister och med ett självförtroende och pondus intagit scenen utan kompbandet som följde med dem förra gången. Framför mig stod två starka personligheter som var redo att knocka även en något trött musikjournalist.

Uppvakningen kom med den nya låten ”I Love It” som med sin blytunga bas, drivet i låten, tokdansen från publiken och den smittsamma refrängen fick taket att lyfta. Icona Pop har den förunderliga förmågan att röra sig från indieanthems till obskyr electro på bara ett par sekunder. En dubstepversion av ”Manners” var ett tydligt bevis på detta. Men trots det ville inte publiken sluta allsångssjunga melodin. Duon visade även prov på bredd då de stundtals vågade dra ner tempot under låtar som ”Nights Like This” och ”Sun Goes Down”.

Den oslipade diamanten har onekligen slipats och polerats ett antal gånger under det gångna året. Men någon skinande ädelsten har den ännu inte blivit. Kanske var det nervositeten att återvända till Sverige efter flera månaders turnerande utomlands. Kanske var det bara ren glömska. Men alltför många gånger under konserten glömde en av dem att sjunga i micken och det blev tydligt att de sjöng singback ett flertal stunder. Mycket var redan inspelat och ibland kändes det bara som två tjejer som dansade till förinspelad musik.

Men konstigt nog fungerade detta för publiken. Ja, de klappade in Icona Pop för ett extranummer som fick tjejerna att generat erkänna att de inte hade fler låtar än de sju de hade precis spelat. Publiken fick önska en repris och valde ”I Love It” som garanterat kommer att vara årets sommarplåga. Som kompensation ville Icona Pop avsluta med en explosion och bjöd upp ett tiotal människor upp på scen. Jag kunde inte sluta le åt tilltaget.