Vad var det egentligen som fick Jakob Hellman att lägga ner musikkarriären efter den fantastiska (och väldigt Elvis Costello-influerade) debuten …Och stora havet 1989? Precis när det verkade som att svensk pop hade berikats med en ny stor låtskrivarbegåvning drog han sig tillbaka – och det dröjde väldigt lång tid innan han gjorde något väsen av sig igen. Det sägs att han blev så överväldigad av reaktionerna på …Och stora havet att han drabbades av en svår prestationsångest och fruktansvärd skrivkramp. Kulten kring debutalbumet har knappast avtagit med tiden: År 2003 blev den utnämnd av Nöjesguiden till den bästa svenska skivan någonsin. Hela 90-talet väntade popsverige förgäves på en uppföljare men Jakob Hellman började jobba som bagare på Pågens istället. Det florerar rykten om att han, som den absurda millimeter-perfektionist han lär vara, har kämpat med sin uppföljare i över 20 års tid nu – fast besluten om att göra något som överträffar …Och stora havet.
Under 2000-talet har det blivit några sporadiska comeback-spelningar. Första gången var på Debaser Slussens uteservering där det sägs ha utbrutit tumult när Jakob visade sig – efter att ha levt ett helt 90-tal i skymundan. Sverigeturnén som han är ute på nu (minst tio ytterligare datum är inplanerade och fler har utlovats) tillsammans med Matti Alkbergs kompband Nerverna är den mest storskaliga comebacken hittills. Det märks att han fortfarande inte riktigt har vant sig vid att stå i centrum igen, trots det iögonfallande valet av scenkläder (en glittrig jacka och ett par klackskor som får någon att skrika ”Du är vackrare än Prince!”) och flitiga poserandet. Det är dock svårt att avgöra ifall han är väldigt nervös eller om han bara har druckit en backstage-öl för mycket.
Scennerverna till trots gör Jakob verkligen sitt yttersta och bitvis är det en riktigt bra spelning. Musiken plockas inte bara från debutalbumet, det blir även en del nytt material. Kvällens förband, den norrländska och samiskättade singer/songwritern Magnus Ekelund som också medverkar i kompbandet, gör tillsammans med Jakob en väldigt fin duett av ”Utan Er” (från Ekelunds skiva Svart Flagg som kom förra året). Det nya materialet är aningen mörkare än …Och Stora Havet och live blir soundet mer gitarrbaserat och bredbent – lite ”gubbigare” helt enkelt. Allra bäst blir det under den korta passagen i mitten av konserten när Jakob lämnas ensam på scenen med endast sin gitarr och flickvännen Karolina Svensson. När de gör en avskalad duett av ”Vackert Väder”, fjärran från originalets 80-tals-produktion, är det precis så vackert som det alltid borde vara när förälskade par gör musik ihop.
Vid ett tillfälle ber Jakob om ursäkt för att han inte har tänkt ut mer mellansnack. Det är helt obefogat då det är just i de stunder när han går upp som mest i sina sånger och helt verkar glömma bort att han står inför publik som det är som mest gripande. Visst känns det fortfarande lite skakigt här och var men det är ändå en väldigt fin turnépremiär. Välkommen tillbaka!
Ekelunds skiva heter väl Svart flagg? :)
Helt rätt.
Men ingen rättar felet i texten…