Solander: – SXSW känns som en galen cirkus

Malmöbandet Solander var ett av de svenska band som fick spela på den beryktade SXSW-festivalen i Austin i mars. Rockfotos Sara Palmer träffade Fredrik Karlsson och Anja Linna strax innan bandet skulle flyga över Atlanten.

Okej, vi tar det från början. Hur träffades ni tre i bandet?

Fredrik: Anja och jag kände till varandra sedan hemifrån i Sörmland. Men det var sen när vi flyttade till Malmö som vi träffade Mikael och började spela ihop med honom i ett annat band som heter Fredrik. Som inte är jag, utan en annan Fredrik. För vår del slutade Fredrik med buller och brak. Mikael hade under tiden hoppat in och spelat lite med Fredrik  innan så vi frågade om han ville vara med på nästa turné med Solander. Det passade jättebra för honom då han skulle sluta i sitt dåvarande band Scraps of tape som han hade spelat med länge. Så då blev det vi tre och har varit det sedan hösten 2009. Det känns väldigt bra, och det kommer vara vi tre tills vi hittar på något annat. Det här är Solanders sista skepnad.

Hur har det varit att spela med andra projekt som till exempel Vit Päls innan Solander kom in i bilden?

Fredrik: Vit Päls har verkligen varit spindeln i nätet. Det var som en explosion att komma ner till Malmö. Sen vi flyttade hit så har det gått i en rasande fart. Man försöker bara hänga med och ha så kul man kan på vägen. Det har varit så himla fint för oss båda. I Malmö finns det nästan en stående inbjudan alla musiker emellan. De vill höra ens musik och se om det finns något utbyte att fixa. Man hamnade i en sådan kontext där alla verkligen hjälptes åt så himla mycket. Det var en väldigt kreativ period. Jag hann spela med Vit Päls i fyra år men sedan fanns det inte mer tid när turnerandet med Solander drog igång. Det passade bra för oss alla tre att börja satsa på Solander 100% precis då. Och nu fokuserar vi på en sak.

Nu ska ni snart dra iväg till SXSW och USA-turné. Hur känns det och hur tror ni det kommer påverka Solander?

Fredrik: Ja, det känns verkligen skitroligt! Vi ska göra minst fyra spelningar under SXSW och sedan spela under drygt två veckor på västkusten. Skivan Passing Mt. Satu släpps den 20 mars i USA – samtidigt som vi är där. SXSW känns som en galen cirkus. I första hand är detta ett äventyr. Vi ska spela på så jävla härliga ställen så det är helt sjukt. Och det är klart, sedan när man kommer hem, jag menar media gillar att man åker till USA och spelar. SXSW är ju den kreddigaste festivalen. Så det kommer antagligen påverka oss positivt. Förhoppningsvis med fler roliga spelningar.

Hur ser ni på hela hajp-grejen? Det känns ju sannerligen som att 2012 kommer bli ert år pga SXSW. Känns det stressigt att ni måste utnyttja den?

Anja: Nej, jag tycker nog inte det. Vi pratade om det att det är så roligt att det händer när man minst anar det. Vi har varit sjukt peppade på att åka till USA men vi har inte jobbat så extremt för att det ska hända just nu. Och så bara kom det, och det är en sådan härlig grej. När vi kom hem från sista turnén i september bestämde vi för att vi skulle ta det lugnt ett tag. Men detta är en sådan härlig grej som kom emellan. Och det fick det verkligen göra.

Fredrik: Ingen av oss är stressade. För oss gör vi bara samma sak och det är bara så himla roligt att fler gillar oss nu. Eller musiken har förändrats en del men hela den grejen att vi spelar musik som vi tycker om. Jag menar, vi ska få spela på Nyhetsmorgon, det känns riktigt sjukt! Det kollade man ju på när man var liten. Det är många Malmöband som har spelat där nu och det et är väldigt fint. Det är så kul med sånt. Man märker att man blir äldre när ens kompisar börjar visas i tv och man hör dem på radio. Till exempel vann vår förra trummis en Grammis förra helgen.