Skansros är tillbaka

Skansros är tillbaka! Tre år efter den The Smiths-inspirerade indiepopen på den självbetitlade debuten får tamburiner och janglegitarrer lämna plats för mörk postpunk och självrannsakan på uppföljaren Rekviem Till En Dröm. Det är nu folk kommer att sluta jämföra dem med Håkan Hellström. Rockfotos Anton Lindskog ringde upp Per Svensson, gitarrist och ursprungsmedlem i det unga Göteborgs-baserade pophoppet.

Jag uppfattar er nya skiva Rekviem Till En Dröm som betydligt mörkare än debuten Skansros. Är det ett medvetet drag?

– Nya skivan är framför allt mer medveten. Den första kom till på ett mer spontant sätt och vi gjorde den utan att reflektera särskilt mycket över vad vi egentligen ville. Rekviem Till En Dröm är mer genomtänkt och vi har försökt att få in ett mörker – men jag tycker inte att den är enbart mörk.

Rekviem Till En Dröm känns mer som ett sammanhängande album än debuten.

– Ja, det är absolut ingen temaskiva eller så men jag är själv ett fan av albumformatet. Det var för att stärka känslan av att man lyssnar på ett album – snarare än en samling låtar – som vi la till introt i början och de intalade eftertexterna på slutet. Sen har låtarna däremellan kommit till oberoende av varandra.

Ni tar ut svängarna och experimenterar mer på nya skivan. Har ni blivit säkrare som band jämfört med när ni gjorde er debut?

– Jag tror största skillnaden är att vi den här gången har gjort allting själva och då får man mer frihet. Bland annat är tid en viktig del av den friheten – för det tar tid att göra saker som man själv vill. När vi gjorde första skivan skulle allting gå väldigt snabbt.

Det var ju du som startade Skansros ihop med Felix Andersson och Mattias Uneback. Hur lärde ni känna varandra?

– Njäe, det var egentligen Felix som startade bandet och vi andra blev tillfrågade om vi ville vara med. Men det stämmer att vi var de första som blev tillfrågade. Felix och vår trummis Filip – som tillkom lite senare – har känt varandra sedan dagis. Själv lärde jag känna Felix när jag gick i gymnasiet och det var genom gemensamma vänner. Vi umgicks i samma kretsar och gillade samma typ av musik.

Var du med i Felix gamla The Smiths-cover-band West Ham Boys?

– Nej, jag var bara stand-in på en spelning – men det var en väldigt bra spelning!

Det var ju många som tog upp det här med att Felix hade ett The Smiths-cover-band innan Skansros och pekade på likheterna när ni släppte första skivan. Är ni trötta på att jämföras med The Smiths?

– Nej, man kan inte klandra någon för att höra The Smiths i vår musik då det är en väldigt stark referens för oss. Det som däremot kan vara lite irriterande är att många verkar tro att Skansros uppstod ur The Smiths-coverbandet, vilket inte stämmer. West Ham Boys var bara Felix projektarbete i gymnasiet – han gick estetisk musik och då fick man som uppgift att sätta samman en ensemble – och de råkade få några spelningar även utanför skolan. Det var inte ur West Ham Boys som Skansros uppstod även om några medlemmar är desamma och dessutom är det bara en liten av del av vår historia. Vi har alla spelat i många olika band innan, till exempel hade Felix och Filip för länge sedan ett jätteröjigt punkband som hette Anti-Svenssons.