Rapport från ”ATP curated by Jeff Mangum”, del 1/2: Elephant 6 – återkomsten!

I mitten och mot slutet av 90-talet var ”Elephant 6” ett av indievärldens hetaste namn. Det löst sammanhållna kollektivet innehöll namn som Olivia Tremor Control, Apples In Stereo, Elf Power och The Gerbils. Medlemmarna rörde sig tämligen fritt över bandgränserna och deltog både på kompisarnas skivor och spelningar, även om de inte egentligen var medlemmar. Hela konceptet hade en charmig proggkänsla av gemenskap över sig, och glädjen och de lösa ramarna ledde till att musikmagi skapades. Något som kom att nå sin fulländning 1998 då kollektivets kanske mest framstående namn, Neutral Milk Hotel, släppte In The Aeroplane Over The Sea.

Hjärnan bakom Neutral Milk Hotel var Jeff Mangum, en aningen ljusskygg men ack så kreativ ung man från Louisiana. Redan föregångaren On Avery Island hade rosats av kritikerna, men det var med In The Aeroplane… han verkligen fick ihop alla bitarna av sitt geni. Här fanns de på ytan ibland närmast hallucinogena, men vid närmare betraktelse ytterst genomtänkta och gripande texterna, här fanns de fantastiska melodierna, de sofistikerade arrangemangen och så Mangums sång och gitarr som lät som de var på liv och död. Och då hela skivan också är en sammanhållen och logisk historia låter därför In The Aeroplane Over The Sea helt unikt, trots att beståndsdelarna är tämligen konventionella och kom under en tid då det gick 20 gitarrbaserade indiepopband per dussin.

Mangum och hans skiva fick det erkännande de förtjänade och hyllades unisont som ett mästerverk, något som inte förändrats över tiden – om något har dess status snarast ytterligare stärkts. Men sedan hände något. Jeff Mangum trivdes inte i rampljuset och som om inte det var nog drabbades han också av prestationsångest och skrivkramp. Ett tillstånd som består än idag. Jeff Mangum har inte gjort en enda nyinspelad utgivning på 14 år. Under många år framträdde han inte heller live och gjorde även i övrigt ytterst lite väsen av sig. Förutom enstaka inhopp när Elephant 6 haft All Star-spelningar och några sent utlysta, obskyra spelningar i USA har han för dagens unga indiegeneration blivit en närmast mytisk, eller åtminstone mystisk, figur.

Men hösten 2010 började det viskas lite igen. Han gjorde några korta, oannonserade
spelningar på hemmaplan och hans namn började höras både lite här och där igen. Och så kom bomben – Jeff Mangum hade valts ut, och accepterat, att sätta ihop ”sin” ATP-festival i Minehead, England. Och denna kommer under våren och sommaren 2012 att följas av ytterligare festivalspelningar.

Efter ett års väntan (biljetterna släpptes i februari 2011) var det äntligen dags i helgen. Och under tiden har även Olivia Tremor Control smugit fram ur gömmorna, Apples In Stereo är still going, Elephant 6-gänget har turnerat med All Star-bandet (Elephant 6 Holiday Surprise) och plötsligt började det våras för kollektivet igen. Och när alla dessa, plus Julian Kosters The Music Tapes och Jeremy Barnes A Hawk and A Hacksaw, plötsligt befann sig på samma plats igen fanns förutsättningarna att inte bara få till en fin festival, utan en veritabel återupplivning av Elephant 6’s storhetstid.

Att Mangum hade sådana avsikter kunde man se redan i spelschemat. Först på festivalers inledande eftermiddag brukar något okänt band få spela för att underhålla The Early Birds. Men här chocköppnade festivalen med Elephant 6 Holiday Surprise, bestående av hela Olivia Tremor Control, Julian Koster och Scott Spillane från Neutral Milk Hotel, Apples In Stereos frontman Robert Schneider och en handfull av deras kompisar. De spelade varandras låtar och bytte sångare och instrument mellan låtarna som om det i princip fanns en lag mot att spela två låtar med samma sättning. En festligare inledning på en festival har sällan skådats. Som avslutning gjorde de en cover på Sun Ras ”Enlightenment”. Först från scenen, sen fortsatte de ner i publikhavet, sen ut ur lokalen och sedan ut från byggnaden, allt medan fansen gick med som om det vore ett demonstrationståg med Scott Spillanes vita tuba som vägvisare. Men det fanns inget att demonstrera mot – det enda som hände var att alla fick känna sig som en del av Elephant 6.