M83: KB, Malmö 29/2


På konserter finns det alltid minst två typer av folk. De som går dit med ett kritiskt öga och öra, och de som går dit enbart för att fly vardagen och ha en trevlig stund.

Första halvan av denna spelning var jag den förstnämnda typen. Jag började att tänka på och jämföra med när M83 spelade på Debaser Malmö 2008. Efter ett par låtar kom jag på att det var lönlöst. Det var två helt olika konserter. Konserten 2008 var lite som en hemlig spelning för oss utvalda. Det var jag och M83. Onsdagens spelning var som en käftsmäll av lagliga drogsubstitut och en folkfest. Det var vi och M83.

Efter detta konstaterande flydde jag vardagen genom att tappa mig själv någonstans i Anthony Gonzalez electrojam tillsammans med alla andra i publiken.

För att få oss att infinna oss i det perfekta sinnestillståndet fick vi en ljusshow till hjälp vi sent kommer att glömma. Lysrör varvades med lasrar i alla dess möjliga färger och skepnader. Euoforikänslan hjälpte keyboardisten Morgan Kibby oss med då hennes genuina glädje av att stå på scen lyste mest av alla, medan Gonzalez själv verkade tänka mer på hur han skulle posera med micken för att se sådär coolt uttråkad ut. I mitten av spelningen fick vi dock våra bekräftelser på uppskattning då han vrålade ut ”MALMO!” i ett leende.

Den senaste dubbelplattan säger Gonzalez själv vara inspirerad av barndomen. Om drömmar man hade då och att tillåta sig själv fortsätta att drömma i vuxen ålder. Med ljusdioder som backdrop och ”We Own the Sky” på decibel högt nog ovanför gränsen kunde vi alla drömma om att ta över världen tillsammans. Efter att ha betat av ett antal äldre låtar och lika många nya så som ”Claudia Lewis” med sin fantastiska basslinga kom låten de flesta antagligen hade väntat på. Det är inget snack om att ”Midnight City” på senaste plattan är M83’s stora erkännande. Trots avsaknad av 2011 års bästa saxofonslinga funkade den även live.

Efter ytterligare några låtar och ett perfekt avslut med ”Couleurs” gick de fyra i bandet av scenen bugandes, tackandes och slängkyssandes som vilka rockstjärnor som helst. Om jag inte missminner mig dissade en recensent spelningen 2008 genom att inte fatta grejen med dem. Nu kanske hen gör?