Under artistnamnet Noonie Bao har den rödlätta 24-åringen på senaste tiden seglat upp som en av Sveriges mest lovande nya artister. Den som tror att nykomlingen Noonie är oerfaren, tror dock fel. Det visar sig under vår intervju att hon, trots sin ganska ringa ålder, har skrapat ihop mängder med erfarenhet.
De senaste veckorna har Noonie Bao bland annat hyllats av PSL-bloggen, spelat i TV4:s Nyhetsmorgon och spelat live både på Debaser Slussen och Fotografiska i Stockholm, men även ute i Europa, i städer som Paris, Bryssel och Amsterdam. Så vem är tjejen bakom ”About to Tell” egentligen?
Noonie växte upp i en musikalisk familj i en Stockholmsförort. Hon gick i musikklass på mellan- och högstadiet, och började redan som 12-åring skriva egna låtar, främst som en ventil för att få ut sina känslor.
– Jag skämdes faktiskt mycket över att jag skrev låtar. Jag var väldigt tystlåten av mig som barn, jag pratade inte så mycket känslor och man är ju i en känslig ålder när man är 12, så jag höll tyst om det länge. Jag berättade inte ens för mina föräldrar, men så en dag kände jag att jag ville sjunga upp något jag hade skrivit och då fick jag väldigt bra feedback av dem. Det betydde mycket att de var stöttande och att de uppmuntrade mig. Det började som ett sätt att uttrycka mig på, jag hade ingen tanke på att släppa något eller stå på en scen då, det var bara helt naturligt att jag gjorde det. Ett utlopp, något jag kunde drömma mig bort i, säger Noonie.
Efter högstadiet väntade som brukligt gymnasiet, något som inte riktigt passade Noonie, trots att hon fortsatte på den inslagna vägen och började på musikgymnasium. Den likriktade utbildningen var inte vad hon behövde för att utvecklas. Noonie ville istället hitta vad som var unikt med just hennes musik, och hon hoppade därför av efter första året.
– Jag ville skapa mitt eget uttryck och det var väldigt svårt i den miljön. För vissa är det säkert bra, men jag ville bara göra musik och det var svårt att hitta mitt eget uttryck där. Jag känner i efterhand att det var ett bra beslut, för nu känner jag att jag verkligen har hittat mitt uttryck. Det är det viktigaste, det är därför jag gör musik: bara få vara exakt som jag är, och få uttrycka det.
