Dagligen levererar de lokala dagstidningarna nyheter om både det ena och det andra. Bilist blev bländad av solen, körde av vägen. Iller fastnade i stuprör, företag i konkurs, man i sjuttioårsåldern rånad. Sådant som folk vill veta och kunna diskutera med arbetskamraterna på jobbet.
I dagstidningens tillhörande nöjesbilaga kan man läsa rikstäckande nöjesnyheter, från TT Spektra. Dansbandsmusik på Dramaten, Chris Brown ger ut ny skiva och möjligen en notis om en komiker som bryter sin förlovning.
I skuggan av olyckor, konkursdrabbade företag och artiklar om människor som vi sedan lång tid tillbaka känner till, profiler som hörs på radio och syns på tv, sitter lokalband som sliter för att slå sig fram. Lokalband som nyligen har fått skivkontrakt, spenderar all sin lediga tid i en sunkig studio för att uppfylla sina drömmar. De gör konserter, agerar gatumusikanter och startar facebookgrupper för att nå ut till en bred publik.
Hur kommer det sig att man istället för att lyfta fram länets lokala förmågor, satsar på att köpa in jobb från olika nyhetsbyråer som skriver om vilka kommande planer landets redan etablerade artister har? Jag kan förstå att folk vill hänga med i svängarna och få rikstäckande nöjesnyheter levererade till frukostbordet, och därför har de en given plats i dagstidningen. Men borde det inte finnas plats för såväl lite större som mindre band, som i våra städer kämpar och sliter för att uppnå sina drömmar? Eller finner folk inte längre något intresse i vad de sysslar med? Har det någonsin funnits det?
Jag hade trillat av stolen av lycka om jag imorgon hade bläddrat igenom dagstidningarnas nöjesbilagor och fått läsa om okända Lisa, kanske 16 år, som gör solokonsert på Kulturcentrum. Eller fått se nya ansikten i ett bandporträtt, läsa om deras planer och varför de fortsätter att skriva musik när de ändå inte kommer någon vart, eller kanske till och med hur det kommer sig att deras musikaliska karriär just precis, har skjutit i höjden.
