Anna Ternheim: – Min skiva låter bättre i mörker

Vad betyder egentligen albumtiteln – The Night Visitor?

En nattlig besökare. Skivan låter bättre i mörker helt enkelt!

Stämmer det att en film om inspelningarna i Nashville är på väg?

Nja, en film är på gång men jag skulle snarare kalla det för en drömsk dokumentär.

Du flyttade till New York 2008 – var det en stor omställning för dig?

Jag har alltid känt mig hemma när jag hälsat på i New York- det var den viktigaste anledning till att jag flyttade dit. Sen tar det ju alltid tid att hitta en riktig vardag på ett nytt ställe och jag tror det är så vart man än flyttar.

Du har ju hunnit turnera en hel del i USA sedan dess. Hur tycker du att det skiljer sig mot att spela i Sverige?

Det blir längre resor och maten är annorlunda: I USA är det frukost på diner med äggröra och pannkakor som gäller. Men likheterna är faktiskt större än skillnaderna. Folk lyssnar på musik på precis samma sätt där som här.

Din debutskiva Somebody Outside kändes väldigt personlig när den kom. Har din låtskrivarprocess förändrats mycket sedan dess?

Den har ändrats lite – men inte så mycket som man skulle kunna tro. Det börjar på samma sätt idag som då: Jag sätter mig ned med min gitarr och väntar på inspirationen. Sen skriver jag, spelar och sparar allt kaos som kommer ut. Det tar ett tag innan jag förstår vad det egentligen är jag håller på med och det är då skivan och musiken tar form i mitt huvud.

Redan 2005 fick du spela inför stor publik när du var förband åt Kent på deras “tältturné”. Hur var det att göra de konserterna?

Väldigt omtumlande! Jag gick ju upp och spelade ”Shoreline” live inför 20 000 främmande människor – och på den tiden kunde jag knappt ens spela piano. Jag var så nervös att jag höll på att svimma.

Du har tidigare nämnt att du inte kommer från någon musikalisk familj. Vad var det som inspirerade dig att börja syssla med musik? Kommer du ihåg hur gammal du var när du skrev dina första låtar?

Jag började på kommunala musikskolan och fick en skranglig gitarr när jag var 10 år. Efter första lektionen skrev jag en låt och allting föll på plats. Det kändes så enkelt och naturligt att jag bara har fortsatt sedan dess.

Och slutligen: Har du några “smultronställen” i New York att rekommendera en svensk som åker dit för första gången?

Ät dumplings på Joe’s Shanghai i China Town. Bästa förfesten!