Redan med debuten Somebody Outside gjorde sig Anna Ternheim ett namn som en av Sveriges mest hyllade och högaktade låtskrivare. Några år senare byttes hemadressen till New York och senaste skivan The Night Visitor är inspelad i Nashville – mitt i countryns mecka tillsammans med ingen mindre än Dave Ferguson (som tidigare producerat bland annat Johnny Cash och Kris Kristofferson). Just nu är Anna ute på en omfattande Sverige-turné med endast en gitarr och Dave Ferguson som följeslagare. I sommar gör hon två konserter tillsammans med Melissa Horn. Rockfotos Anton Lindskog mejlade iväg några frågor till den före detta eleven på Sollentunas kommunala musikskola.Ser fram emot att se dig spela i Malmö snart! Varför har du valt att turnera ensam – med endast Dave Ferguson som gäst – den här gången?
Jag gjorde en akustisk soloturné i Sverige för några år sedan som kändes otroligt bra. Man kan säga att den turnén delvis inspirerade The Night Visitor. Jag längtade efter att komma tillbaka till gitarren igen och skriva mer singer/songwriter-inspirerade låtar som vilar helt på text och melodier. Då passar det ju bra att turnera avskalat. Dave är med på skivan och vi gillar att sjunga ihop. Vi är verkligen helt olika som personer men den krocken funkar bra – både privat och på scenen.
Jag gillar verkligen ditt nya album. Att du åkte till Nashville och spelade in en tidlös singer/songwriter-skiva – var det en reaktion mot det moderna och storslagna soundet på föregångaren Leaving On A Mayday?
Kul att du gillar den! Jag har alltid dragits till motsatser och att reagera mot det man gjort tidigare är ett sätt att komma vidare. Det finns en del likheter mellan The Night Visitor och Leaving On A Mayday då sången är i fokus på båda. Sen är de ändå varandras motsatser då den ena vilar på trummor och mycket stråkar och den andra helt på akustisk gitarr.
Var du ett countryfan innan du åkte till Nashville?
Nej, faktiskt inte. Jag hade lyssnat väldigt lite på country innan Nashvilleresan. Jag hade heller aldrig haft någon tanke på att åka dit, det bara blev så.
Min favorit på skivan är ”Bow Your Head”. Kan du berätta lite om den?
Det är alltid svårt för mig att sätta fingret på exakt vad mina låtar handlar om. Man kan väl säga att ”Bow Your Head” fångar ett perfekt ögonblick precis innan allt går åt helvete. Och så är det en hyllning till naturen och kärleken.
