Real Estate: – Seattle ligger i fel ände av landet

I samband med Real Estates Göteborgsspelning i december passade jag på att möta upp bandets sångare och huvudsaklige låtskrivare Martin Courtney. Vi pratade om gruppens kärlek till brittiska åttiotalsikonerna Felt – bandet framförde senare på kvällen en utmärkt version av ”Sunlight In the Bathed Glow” – som influerat genom sitt solstänkta vemod och tidstypiska janglepop. Intervjun resulterade även i en diskussion rörande hemorten Ridgewood och dess påverkan på bandets låt gå-attityd.

På väg till bandets loge småpratar vi om gårdagens spelning på Lilla Vega i Köpenhamn, att det mesta gick bra, men att kvällens spelning betyder lite extra för att det är första på svensk mark. Två år tidigare gjorde de en bejublad konsert i nämnda huvudstad. Mitt i samtalet förvisas vi från logen, för att istället fortsätta intervjun i ett övergivet och trångt kontor. Jag letar fram två stolar och bland bortkastat kontorsmaterial påbörjas intervjun på allvar. Inleder med att gratulera till framgången med aktuella och andra fullängdaren Days som hyllats för sina varma melodier och förmåga att knyta samman dåtid med nutid – en motsvarighet till 80-talets The Byrds-kärlek bland vitt skilda indiepopband.

– Det är självklart kul när publik och recensenter gillar vad man gör, men det är inget som jag tar för givet, och vi blev väldigt överraskade när hyllningarna började strömma in efter första skivan. Det var oerhört överraskande och det gav oss goda förutsättningar inför andra skivan.

Courtney sätter sig till rätta på stolen, ser ut att inte vara helt bekväm med intervjusituationen, men ger trots allt ett intresserat intryck. Han rättar ofta till glasögonen, vilka matchas perfekt av hans propra alternativklädsel (se videon till singeln ”It’s Real”).

Ni lämnade Woodsist för att släppa nya skivan Days på brittiska indieetiketten Domino. Och ni spelade in albumet i Kevin McMahons Marcata Studio – ansvarig för bl.a. Titus Andronicus och The Walkmen. Hur kom ni i kontakt med McMahon?

– Jag träffade honom när jag gick i High School, vilket var i samband med dåvarande bandet tillsammans med Andrew Cedermark och Patrick Stickles (sistnämnde från Titus Andronicus). Hursomhelst var vi fans av The Walkman och via deras hemsida hittade vi en notis om Marcata Studios. På den vägen är det. Och vid inspelningen av den nya skivan var timingen perfekt, samt denna gång fanns de ekonomiska förutsättningarna för ett riktigt studioalbum. Det är även en fördel att samarbete med någon som vi känt under en längre period, och jag kan inte tänka mig en bättre producent.

Blev ni överraskade när Domino kontaktade er?

– Utan tvekan. Det var inte alls väntat. Vi samtalade även med Sub Pop, men det blev som sagt Domino. Vi hade dock varit nöjda med att släppa andra skivan på Woodsist, inte bara för att vi är gamla vänner, utan för att det fungerade bra. Å andra sidan var vi givetvis nyfikna på vad bandet hade för möjligheter, och ett telefonsamtal från Domino slår ganska högt – de har släppt en massa bra band som vi gillar. Personligen tycker jag att de släpper bättre band än Sub Pop för tillfället, förutom Beach House som är fantastiska.

Under en halvminut diskuterar vi varför Beach House’s aktuella samarbete med Air känns halvtrist. Men återgår sedan till själva frågan.

– Dominos kontor ligger även i Brooklyn, vilket är nära där vi bor. Det blir på så sätt lättare att sköta de praktiska bitarna. Sub Pop ligger i fel ände av landet.