Rockfotos mesta metalexpert Tomasz Swiesciak har valt ut årets tio bästa skivor i genren. Listan med kommentarer hittar du efter hoppet.
Spoiler: svenska Graveyard (bilden) på en välförtjänt silverplats!
1. Wolves In The Throne Room – Celestial Lineage
Esoterisk och naturromantisk musik som talar direkt till själen. Tredje avslutande delen i trilogin om människans förlorade kontakt med naturen är vacker, mörk och rå. Hoppas innerligt att bröderna Weaver överväger sitt beslut att lägga ner Wolves In The Throne Room.
2. Graveyard – Hisingen Blues
Ohotad etta fram till september då Göteborgs finaste retrorockare fick se sig slagna på mållinjen. Efter att ha bevittnat flertalet livespelningar i år, visar bandet att de är en akt att räkna med. Svensk retrorocksfanbärare försvinner inte i första taget. Nu vill jag bara se ett internationellt erkännande. Jag har inte råd att förlora mitt vad.
3. Machine Head – Unto The Locust
Uppföljaren till vad som kallats den bästa thrashplattan genom tiderna. Det är inte lätt att följa upp ett sådant epitet men Machine Head lyckas genom att inte repetera sig själva och vara än mer emotionellare än tidigare. Här finns både dödsinfluenser, semiballader och riktiga soloutflykter på gitarrerna. Mäktigt.
4. Mastodon – The Hunter
Mer kommersiellt gångbar utan att vicka en tum på integriteten. Ett utfyllnadsspår här, annars är ”Curl Of The Burl”, ”The Hunter”, ”Black Tongue” ett Mastodon som vi är vana att se bandet. Den sköna stonermetalen är lite mer polerad och koncepten från tidigare album är borta till förmån för en stor portion lekfullhet. Nu väntar de största arenorna.
5. In Flames – Sounds Of A Playground Fading
Trots Jesper Strömblads avhopp har In Flames lyckats kombinera det bästa av sina gamla influenser och det nya moderna ljudet. ”Fear Is The Weakness” minner om 90-talets Göteborgsscen samtidigt som Anders vänder in och ut på sig själv i låtar som ”All For Me” och ”Ropes”. En stark giv från ett band där många trodde att gitarristens frånvaro var spiken i kistan.
6. The Black Dahlia Murder – Ritual
Det enda bandet i den amerikanska vågen av deathcore som är bra. Mer än så, är fantastiska. Föregångaren ”Deflorate” vann mitt hjärta och förärades en andraplats. ”Ritual” är inte lika stark men fortfarande en solid platta. Köttig döds möter At The Gates melodier. Ett måste att se live.
7. Pyramido – Salt
Ett svenskt sludge/doom-band influerat av New Orleans snyggaste heroinister. Eyehategod är en stor del i bandets liv fast på ”Salt” har Göteborgs/Malmö-konstellationen lyckats baka in allt till en egen råbarkad mix. Skönt omslag som vittnar om 70-tales proggera och ett syntinterludium gör inte att Pyramido enkelt kan placeras i ett fack. Ett stort plus för det häftiga bandnamnet. Missa inte dem i Stockholm som förband till Lock-Up i januari!
8. Ulver – Wars Of The Roses
Black metal som sedan länge inte är black metal. Norges största musikaliska export har gått från renodlad norsk rens till ambienta och elektroniska ljudlandskap. Inte lika stark som föregångaren ”Shadows Of The Sun” men fortfarande lugn och atmosfärisk musik för drömmaren.
9. The Devil’s Blood – The Thousandfold Epicentre
Ännu ett band som släpper en uppföljare som är svagare än föregångaren. Två tredjedelar av skivan är skön och stark ockult rock i 70-tals andra men mot slutet tappar belgarna fokus.
10. Amebix – Sonic Mass
24 år har gått sedan förra plattan. Amebix har lämnat crustpunken bakom sig och stundtals låter det…akustiskt? Industriellt? Episkt? Inte helt olikt Primordials musik men jag föredrar dessa åldringar. ”Knights Of The Sun” är ett fantastiskt spår.
