Julmusik, ett jävla helvete

December har just tagit sin början och julen är redan över. Nej, den har inte varit än, men den känns så himla förra året. Precis som den kändes förra året. Och året innan det. Jag säger som jag alltid säger: julen är sig lik och jag hatar den. Så brukar det se ut. Jag hinkar glögg och tjurar tills trettonhelgen är över; en överlevnadsstrategi som fungerat fint hittills.

Men i år närde den här julmisantropen ett hopp om att julen skulle föra något gott (förutom glögg) med sig. Jag hade förväntningar på She & Hims julskiva. Det skulle bli en jul med lite bättre musik. Let’s face it, den julmusik som får utrymme är nästan uteslutande av artister i stil med Michael Bublé och Justin Bieber, som gör covers på samma gamla jullåtar som alltid snurrar i de hetsiga affärerna i december. Vi indiekids har haft Sufjan Stevens och några låtar här och där, men ändå, ett av indiepopens större namn släpper julskiva! Kan bli bra, tänkte jag. Även julen förtjänar en ny chans i år.

Jag var en idiot. På något vis hade jag glömt hur vansinnigt mycket mystjej Zooey Deschanel är. I normala fall är detta inte ett problem; She & Hims eget material är mysigt på ett bra sätt. Men när man adderar bjällerklang till ekvationen går det inte jämnt ut för mig. Dessutom består She & Hims julskiva av exakt samma uppsättning covers som alla andra julskivor. ”Klassiker”, you say? I say ”fuck you”. Det är som att få nejlikor uppkörda i röven (matchar apelsinhuden perfekt). Hon sjunger så himla FINT och M Ward producerar så himla PERFEKT och jag vill bara gråta tårar av kanel.

Det som A Very She & Him Christmas vinner på är konkurrensen. Smörsångaren Michael Bublé jobbar med autotune, och vad Justin Bieber anbelangar… Well, J-Biebz låter som han brukar, låt oss lämna det vid det. Ställt bredvid detta är She & Him givetvis det bästa alternativet i den kommersiella julmusiksdjungeln. Men snuttpopsversioner av samma låtar som alla andra också spelar in, är det verkligen vad vi vill ha?

Vad jag vill ha är egenskrivna låtar av oberoende artister. Helst lite bittra, om det går, men jag kan ta mysighet också. Med lite glögg innanför västen blir det till och med uthärdligt. Så länge den är genuin och egen och inte så jävla förra året.

Fotnot: Det jag lyssnar på i jul finner du i den här spellistan. God jävla jul, kära vänner. Ta det inte lugnt med glöggen nu.