Alela Diane har precis avslutat sin konsert på Annexet när Rockfoto träffar henne. Hon har fått den ganska otacksamma uppgiften att spela innan ett mycket efterlängtat band. Fleet Foxes gör sin första spelning i Stockholm och publiken längtar efter att få höra deras stämsång fylla lokalen. Men Alela lyckas ändå få publikens uppmärksamhet och göra en fin spelning. Själv är hon också nöjd även om hon har blandade känslor inför att vara förband.
– Det är olika, vissa kvällar är det inte så kul men ikväll kändes det bra. Många i publiken var tysta och vissa kände till min musik. Men det är klart att det är annorlunda, precis innan dom här spelningarna med Fleet Foxes har jag haft min egen utsålda turné så det är absolut en omställning, säger hon.
Alela Diane är ganska okänd för stora delar av den svenska publiken. Sin egen musik vill hon beskriva som folkig med stor fokus på hennes röst och texter. Hon började göra musik för ungefär tio år sedan när hon var nitton år och jobbade på en restaurang i Los Angeles. Efter lite draghjälp av Joanna Newsom fick hon en trogen publik. 2004 spelade hon in skivan The Pirate Gospel på egen hand som hon sen också brände och sålde själv. Två år senare fick hon skivkontrakt och skivan kunde ges ut på riktigt. Sen dess har det blivit två skivor till, den senaste Alela Diane and Wild Divine skiljer sig lite från hennes tidigare material.
– Största skillnaden är att jag ville prova att spela med ett band. Det är också första gången jag har en producent och det har också påverkat soundet.
Hennes musik har verkligen förändrats. Hon har gått från ett enkelt sound med bara ett par instrument och sång till ett fullt band och mer altcountry känsla. Men texterna är fortfarande i fokus och dom handlar framförallt om egna upplevelser.
