Det förpliktigar att vara Matti Alkberg. Å ena sidan förväntar sig tillresta norrbottningar – en turnerande Alkberg kan ha negativ effekt på avbefolkningsproblemet – att han ska ta deras sak på sina axlar. En modern politisk agitator med känsla för rätt och fel. Men sedan finns de som endast vill underhållas av klassisk rockabilly eller få en svidande punksmäll. Ingen risk för slentrianmässiga gitarrmaränger – ”Politix” och aktuella singeln ”Dementorerna” ger publiken lika delar svett som blod.
Det råder inga tveksamheter om att Alkbergs spelning på nystartade Lagerhuset, ett stenkast från renoveringsprojektet Pustervik, tillfredsställer den fullsatta lokalen. Dynamiken mellan gamla låtar som ”Matti apornas son” och nya spår som melankoliska indieballaden ”Helgen v. 51” är mer eller mindre perfekt; sistnämnda låt är hämtad från år ett av årets bästa album ”Anarkist”. Saknar dock barnkören. Men att få höra en av musikårets mest smittsamma melodier i ”Bit i kudden, skattebetalare” kompenserar det mesta, och att Alkberg sjunger bättre än någonsin råder det inga tvivel om. Det svenska språket är denna kväll alkbergska.
Stora delar av spelningen är Alkbergs soloshow, men han ger gitarristen Magnus Ekelund – medförfattare till ”Född fel” – det utrymme som behövs, och att som extranummer bjuda in Nationalteaterns Nikke Ström för att hålla allsång i form av ”Jack the Ripper” är givetvis publikfrieri av stora mått – men för att värja sig emot denna glädje krävs betongsinne. Kvällen avslutas sedan med ekodränkt rockabillypunk. Kan ha misstagit mig, men jag tror att både Lux Interiors och Jeffrey Lee Pierces andar vakade över bandet. Det förpliktigar att vara Matti Alkberg.
