Yann Tiersen om nya skivan ’Skyline’


Yann Tiersen släppte i förra veckan ett nytt album: Skyline. Rockfotos skribent Camila Astorga Díaz ringde upp den franske musikern och kompositören för att ställa några frågor kring skivsläppet.

Första gången jag hörde den 41-årige fransmannens kompositioner var i filmen Amélie från Montmartre. I filmen spelar Audrey Tatou rollen som Amélie, en tjej som fått för lite kärlek som barn och nu bor med sin katt i Montmartre. Amélie hittar en låda bakom en kakelplatta i sitt badrum med någons barndomsminnen i, tröstar grannen vars man lämnat henne för en annan samt snubblar över ett fotoalbum med iturivna bilder i. Musiken, skriven av Yann Tiersen, är ett slags minimalistiskt dragspelsmelankoli, varvat med piano och fiol. När jag först hörde filmmusiken så trodde jag att jag skulle implodera för att det var så vackert.

Yann Tiersens nya skiva kan däremot närmast beskrivas som en galen ”walk in the park”. När man lyssnar på Skyline i hörlurar känns ens liv plötsligt lite mer som höjdpunkten i en hjältefilm. Yann Tiersens annars minimalistiska ljudbild har här hittat en större form, som en Miyasakifilm vindlar den runt. De tusen ljuden panoreras ut i 360 grader och snurrar, likt en orkan, runt huvudet.

Jag ringer upp Yann Tiersen på hans franska mobiltelefon. Han har precis inlett sin Europaturné på the Roundhouse i London och vi hade behövt bättre 3G-master för att överhuvudtaget höra varann. I bakgrunden hörs bandets soundcheck och Yann Tiersen går runt i byggnaden som för att hitta ett ställe med bättre täckning på. Jag lyckas till slut ställa ett par frågor.

Hur skulle du beskriva din nya skiva Skyline?
– Jag vet inte om jag gillar att beskriva musiken i sig. Men om jag måste så skulle jag kunna säga att den är ljusare och rymligare än tidigare album jag gjort. Jag har lagt ned mer tid på texturer och detaljer, panorerat istället för att höja volymerna till exempel. Om man panorerar sången så kan man fokusera på musiken på ett helt annat sätt.