Ett av årets på förhand mest omtalade skivsläpp är Björks Biophilia. Pratet har dock mest handlat om iPad-appar, specialtillverkade instrument och ett snudd på obegripligt koncept om människan och musikens plats i Universum. Väldigt få har sagt något om hur musiken faktiskt låter. Liksom många andra kan jag sakna 90-talets Björk -kvinnan som pendlade bekymmersfritt från electronica till storbandsjazz och fick det att låta som den mest självklara saken i världen. Hon som skrev refränger som “Big Time Sensuality”. Det är inte henne vi möter på Biophilia heller. Men bra mycket närmare än hon varit på nästan 10 år.
Albumet rymmer – under de interaktiva spelen och de avancerade robotstyrda instrumenten – några av de mest självklara och tidlösa melodier Björk har skrivit på länge. Isländskan sa en gång att hon egentligen försöker göra modern folkmusik – musik för folk som bor i städer, åker tunnelbana och twittrar på sina iPhones. Det där säger faktiskt väldigt mycket om hur Biophilia låter. Och det säger allra mest om Björks begåvning att hon faktiskt har rott det här oerhört ambitiösa projektet i hamn.
Nedan ser ni videon till singeln “Crystalline”.
