Melody Club: Harrys Nattklubb, Karlskrona 1/10

Det var en evig väntan innan det omsusade Växjöbandet intog Harrys högst tillfälliga scen. Ingen tid var utsatt, endast ”runt midnatt” var spikat. Just därför var dansgolvet fullt av förväntansfulla Blekingebor långt innan bandet var på plats, och den som väntar på något gott – den väntar aldrig för länge.

Ur ett stort rökmoln uppenbarade de sig, Melody Club. Som så många gånger förr kickade konserten igång med en låt från deras första album, ”Covergirl”, för att sedan följas av en så klassisk frågeställning som ”Karlskrona, hur mår ni?” Publikens gensvar var något svår att tyda, men lyckovrålen var ungefär densamma som under Killebomfestivalen i Sölvesborg i somras, och det tydde på att de var fullkomligt själaglada och mer berusade av kitschig sötpop än någonsin.

Kristofer Östergren var lika pigg och alert som vanligt. Håret var något kortare än sist, men energin var densamma. Han hann såväl med några vändor upp på synthen som över all annanstans på scenen. Publiken stod nära, ungefär en armslängd ifrån scen. Så pass nära att de fick några high fives av både sångaren och basisten.

”Fever Fever”, som egentligen skrevs som en nattsaga till sångarens son, gjorde sig minst lika bra med discodunk på Harrys nattklubb. Om inte bättre till och med, det verkade åtminstone besökarna tycka. De mest välkända låtarna som ”Palace Station”, tidigare nämnda ”Covergirl” och ”The Only Ones” varvades med låtar som ”A New Set Of Wings” och ”Sweet Disaster” från den senaste skivan, Human Harbour. Låten ”The Hunter” inleddes i akustisk tappning för att sedan återgå till sin normala form.

Inte för att publiken såg besvikna ut när konserten löd mot sitt slut, snarare förbryllade. Melody Club klev av scen. Någonting fattades, den hyllade storfavoriten hade ju inte spelats än. Men inte hade väl bandet tänkt lämna Karlskroniterna utan denna popdänga, så de kom tillbaka.
– Alla som har hängt med oss sedan stenåldern känner igen den här låten, sade Östergren.

”Electric”, givetvis. Till publikens stora förtjusning. Sluttampen avslutades på samma plats som konserten tog sin början, och så svängde han några extra varv med mikrofonsladden, Kristofer Östergren, högst uppe på synthen.