Varför skriver du egentligen så många låtar om djur och mat?
– Det är väldigt enkelt: Jag gillar söta djur och jag gillar mat. Från början kom det sig av att jag var för blyg för att skriva vanliga kärlekssånger så jag fick hitta något annat att skriva om. Det är också något som får oss att sticka ut från mängden av band som bara skriver kärlekssånger. Det finns redan tillräckligt många kärlekssånger i världen, fler borde hitta andra ämnen att skriva om.
Shonen Knife blev tidigt uppmärksammade utanför Japan. Först från den amerikanska indiescenen, där de bland annat fick stora fans i Sonic Youth. Något som också hade stor betydelse för den internationella karriären var när de fick spela förband åt Nirvana. Shonen Knife var Kurt Cobains favoritband och det var på hans begäran som de följde med på Nevermind-turnén. Grungen hade dock inte färdats till Japan med samma hastighet som punken några decennier tidigare och Naoko kände inte till Nirvana när de blev tillfrågade. Hon har i en tidigare intervju sagt att hon till en början var lite rädd för dem eftersom de såg så hårda och arga ut på sina promobilder. Något som visade sig vara helt obefogat.
– Det var jättekul att följa med på Nevermind-turnén. Alla medlemmarna i Nirvana var väldigt snälla och vänliga mot oss. Kurt Cobain såg varje spelning vi gjorde. Han stod alltid vid sidan av scenen och tittade på. Jag är enormt hedrad över detta!
Shonen Knife har genomgått många medlemsbyten genom åren. Sedan lång tid tillbaka är Naoko den enda kvarvarande originalmedlemmen.
Både er förra skiva Free Time (2010) och Super Group (från 2008) är lite hårdare än vi är vana vid när det gäller Shonen Knife…
– Jag tror att vi blev tyngre efter senaste medlemsbytet. Både (nuvarande basisten) Ritsuko och (trummisen) Emi spelar mycket kraftfullt. Själv har jag alltid varit ett stort fan av brittisk 70-tals-hårdrock: Judas Priest, Black Sabbath, Motörhead med mera. Det kanske är först nu som det börjar märkas i musiken.
Hur tycker ni det är att spela i Europa jämfört med hemma i Japan?
– Det är egentligen ingen större skillnad, däremot kan det skilja mycket mellan olika städer. I vissa städer, till exempel hemma i Osaka, är publiken alltid som galen och dricker och dansar mycket. På andra ställen har vi en mer försynt och “artig” publik till exempel i Tokyo och New York.
Eftersom du har jobbat så länge i musikbranschen: Hur tycker du att den japanska musikscenen skiljer sig idag jämfört med när ni startade?
– Den största skillnaden är att det inte fanns så mycket till japansk rockscen när vi började. Nu och framför allt på senare år har utbudet av olika band vuxit explosionsartat. I början av 80-talet fanns det inte så mycket att välja på.
Har du någon gång – under de 30 år som du har frontat Shonen Knife – funderat på att lägga ner bandet?
– Nej, aldrig! Jag kan inte föreställa mig mitt liv utan Shonen Knife.
Slutligen: Ni släppte en hyllningsskiva till Ramones tidigare i år. Vem ska göra hyllningsskivan till Shonen Knife?
– Haha, ja det var en bra fråga. Vem som vill är välkommen att försöka.
Lite mer än två timmar senare står Shonen Knife på Inkonsts lilla scen. Japanskorna får igång ett rejält tryck i den trånga lokalen och det står tidigt klart att Malmö-publiken inte är av det timida slaget. Halvvägs in i konserten har en moshpit dragit igång på de främre raderna. Själv kan jag knappt komma ihåg när jag senast såg ett så underhållande liveband och jag kan bara hålla med Naoko. Det finns tillräckligt många kärlekssånger redan, vad världen behöver är fler band som Shonen Knife,
