Japans främsta punkpopexport har efter trettio år och sexton skivor äntligen spelat i Sverige. Rockfotos Anton Lindskog pratade med Shonen Knifes frontkvinna Naoko Yamano innan deras spelning på Inkonst i Malmö i fredags.
– Nej, vi måste byta om till våra scenkläder först!
Naoko Yamano – Shonen Knifes ledare, grundare och enda kvarvarande originalmedlem – är konsekvent som få. Hennes band har i alla år hållit fast vid sin egna, tuffa men söta hybrid av punk, pop och japansk kitsch. Naturligtvis kan hon inte gå med på att bli fotograferad i sina vanliga kläder, Shonen Knife måste byta om till sina uniformer först. Tiden är knapp och tyvärr hinner Rockfoto inte få någon egen fotosession. Som tur är har Naoko tid över för en pratstund.
Shonen Knifes musik må vara energisk men den nu 51-årige punkpop-ikonen ger ett väldigt lugnt och behagligt intryck när vi slår oss ner i foajén på Inkonst. Hon ler hela tiden – precis som när hon står på scen – och svarar eftertänksamt på frågorna. Tidigare i år har Shonen Knife firat sitt trettioårs-jubileum med att ge ut Osaka Ramones – en skiva med covers på The Ramones som är Naokos stora favoritband genom tiderna. Förmodligen är de också den mest uppenbara influensen bakom Shonen Knifes musik.
– Jag upptäckte The Ramones när jag var i tonåren. Det var på radion som jag hörde dem första gången och jag blev helt galen. Efter det sprang jag direkt till skivaffären och köpte alla Ramones-skivor jag kunde hitta.
Var det svårt att få tag på Ramones-skivor i Japan?
– Nej, det var väldigt enkelt. Ramones var stora i Japan redan då, liksom mycket annan amerikansk och brittisk punk.
Varför tror du egentligen att Ramones musik har åldrats så väl?
– Därför att det handlar om väldigt självklara popmelodier som alla kan gilla. Det i kombination med deras punkiga attityd och att Joey Ramones sångstil är så egen och tilltalande.
Naoko hade inte gjort någon musik innan hon startade Shonen Knife tillsammans med sin syster Atsuko Yamano och deras barndomsvän Michie Nakatani år 1981. De lärde sig spela sina instrument helt och hållet på egen hand och i början designade de till och med scenkläderna själva.
Vad var ert mål när ni startade Shonen Knife?
– Då var min dröm att en dag få ge ut en skiva. Om någon hade berättat för mig att jag fortfarande skulle spela i samma band 30 år senare och turnera runt hela världen hade jag aldrig trott på det.
Så ni var inte ute efter en internationell karriär?
– Det var naturligtvis min hemliga dröm att vi skulle slå utomlands men då trodde jag inte det var möjligt.
Redan när ni gav ut er första skiva Burning Farm skrev du texter på engelska. Varför valde du egentligen att skriva på engelska istället för japanska?
– För mig är det engelska som är rockmusikens naturliga språk eftersom jag är uppvuxen med brittisk och amerikansk musik. Alla våra förebilder var brittiska eller amerikanska, det fanns ingen japansk rockmusik som vi gillade när vi startade.
Något som snabbt fick Shonen Knife att särskilja sig var att de – istället för att anamma den hårda och rebelliska attityden från punken som de älskade – valde att skriva snälla texter om söta djur och sin favoritmat. Det är något som Naoko har hållit fast vid sedan dess.
