En av vårens större indiehits heter ”Pumped Up Kicks”. Bakom låten står skivdebuterande Los Angeles-trion Foster The People. Bandet har tagit sitt namn efter sångaren och låtskrivaren Mark Foster som ursprungligen hade tänkt kalla bandet Foster and The People, men då han delgav förslaget i en lokal med hög musikvolym, hörde någon fel och ”and” försvann. Det nya namnet ansågs bättre. Foster The People besökte under sommaren Hultsfredsfestivalen och Rockfoto tog möjligheten att ställa några frågor till bandet.
Foster The People bildades 2009 och består av Mark Foster (sång, keyboards, gitarr), Mark Pontius (trummor) och Cubbie Fink (bas). I april i år släpptes debutalbumet Torches som haft stor framgång i USA med en åttondeplats på Billboard och helt i topp på listan över alternativ musik. När jag träffar dem har Mark Foster ont i halsen och blivit tillsagd av läkare att spara rösten till spelningen senare på dagen, men det blir en trevlig pratstund med Cubbie och den andra Mark.
Vad har ni för musikalisk bakgrund innan ni blev Foster The People? Och hur bildades ni?
– Vi spelade i andra band i LA och blev presenterade för varandra av gemensamma vänner. Det visade sig att vi hade ungefär samma musikaliska visioner och strax efter träffades vi och blev snabbt ett band. Man kanske kan få för sig att LA är gigantiskt men faktum är att bland musiker är det väldigt mycket alla känner alla så det är lätt att träffa intressanta människor att starta band med. Vi har sysslat med blues, jazz, country, rock tidigare – i princip allt som vi inte spelar nu.
Er hitlåt, ”Pumped Up Kicks”, som spelats en hel del både på klubbar och i radio känns musikaliskt som en oförarglig indiehit, men när man lyssnar noga på texten inser man att texten är om en kille som går in i en skola med skarpladdat vapen. Hur tänkte ni där?
– Den handlar inte om någon specifik händelse, vilket en del verkar tro, men den ska ses som en kommentar till ungdomsvåld och därtill relaterade problem i världen. Det händer ingenting, om man säger så, eftersom killen i låten aldrig använder sitt vapen och mest tänker på hur rädda andra är för honom – men den är förhoppningsvis tankeväckande ändå.
Är det en politisk låt?
– Vi tänkte aldrig att det skulle vara det, men på sätt och vis blev det kanske så i alla fall. Det är några andra låtar på skivan också som återkommer till temat med mörka karaktärer i kontrast till ljusare musik. Mark (Foster) är fascinerad av att göra låtar på det sättet.
Vad är era tankar kring att spela live? Vad gör en bra livespelning?
– Det har egentligen varit vårt huvudfokus hela tiden att göra bra spelningar med större ljudbild och mer energi. Vi har därför två extra medlemmar i livesättningen – framför allt bygger vi ut med mer keyboards men i och med att vi är fem finns det även större möjlighet till instrumentbyten.
