Frontfiguren Chuck D kallade nyligen Public Enemy för ”hip hopens svar på Rolling Stones”. Det är faktiskt en väldigt bra liknelse. Det var länge sedan Public Enemy, som nu är inne på sitt 25:e år, ansågs banbrytande. Detsamma gäller för den hårda, politiska hip hop som de alltid har hållit fast vid. Precis som Rolling Stones så är dagens Public Enemy för det första, andra och tredje en nostalgi-akt. Men de är en totalt förkrossande nostalgi-akt som vi dessutom har förmånen att kunna se i en intim lokal som KB!
För det är inget snack om att det är live-showen som är grejen med dagens Public Enemy. Och det är i en liten lokal med närhet till publiken som de kommer till sin fulla rätt. Metoden har alltid varit att först få publiken att dansa för att sedan lyssna till det allvarliga, politiska budskapet. Chuck D håller flera brandtal under sitt mellansnack – om USAs flyktingpolitik och om hur ingenting blivit bättre i hemlandet sedan Barack Obamas tillträde. Men det är aldrig något tvivel om att Public Enemy först och främst är här för att underhålla skiten ur KBs besökare!
Låtvalen är totalt publikfriande med alla klassiker från storhetstiden 1987-1994: ”Bring the noise”, ”911 is a joke”, ”Fight the power”, ”Give it up”, ”Don’t believe the hype”, ”Night of the living Baseheads” o.s.v. De må vara en nostalgi-akt men flera gånger blir vi påminda om hur banbrytande de en gång var. Tillsammans med Run DMC var Public Enemy bland de första att försöka överbrygga klyftan mellan hip hop- och rock-världen. Något vi påminns om när DJ Lord (som har ersatt legendariska Terminator X sedan 1999) gör en solouppvisning där han klipper ihop White Stripes- och Nirvana-låtar. Själv hinner jag inte ens följa med ögonen i tempot han arbetar med händerna på sin Scratchmaster-utrustning. Vid sidan av sin DJ, har Chuck D & Co tagit med sig ett fullt live-band, något som tillför otroligt effexor deutschland deras sound!
På skiva må ständige sidekicken Flavor Flav mest vara en rolig parentes men på scen tar han minst lika stor plats som ledaren Chuck D. Live är han en ”party-starter” av sällan skådat slag och något av en virtuos vad gäller att sköta mellansnack och publikkontakt. När konserten är slut har jag tappat räkningen på hur många gånger jag skakat hans seniga hand. När ”She watch channel Zero!?” ekar ut som sista extranummer känns det helt ofattbart att hip hop-legenderna har hållit på i 3(!) timmar. Själv har jag helt tappat greppet om tiden. Det, om något, är ett väldigt bra betyg!
