Open’er – en polsk musikfestival som sticker ut

Första veckan i juli är en sanslös festivalperiod i Europa. Roskildefestivalen och Peace and Love får av naturliga skäl den största mediala uppmärksamheten i Sverige, men det händer mycket i andra delar av Europa också. Tyskarna har sitt Rock Am Ring i Nürnberg och Belgien har sin stora festival Rock Werchter. I norra Frankrike ordnas Main Square Festival med en imponerande line-up i Arras och så – i Gdynia i Polen – Heineken Open’er, festivalen som de två senaste åren blivit utsedd till Best Major Festival vid European Festival Awards (jodå, det finns en sådan gala också). I år anordnades Open’er för tionde året och man presenterade en större och mer stjärnbetyngd line-up än någonsin. Vi tyckte därför det kunde vara passande att åka dit och ta reda på vad det är som gör festivalen så bra. Eller om den utmärkelse festivalen fått är helt uppåt väggarna.

Festivalen anordnas på ett flygfält alldeles utanför Gdynia. Festivalområdet är stort, uppskattningsvis 1,5 km långt och uppemot 1 km brett. Det finns sju scener, varav två används för de största och internationellt mest kända artisterna. Main Stage är beläget på ena kortsidan och har en nära nog obegränsad publikkapacitet. Här spelade bland annat Prince (som vi skrivit om här), Pulp, The Strokes och Coldplay under de fyra kvällarna medan Simian Mobile Disco och Deadmau5 fick publiken att dansa framåt natten. I andra änden av området ligger Tent Stage, som är ett gigantiskt (säkert dubbelt så stort som Linnéscenen på Way Out West) tält där något mindre akter såsom Crystal Fighters, Caribou, James Blake och British Sea Power spelade. Det är ganska långt att gå mellan de båda scenerna – i normalt promenadtempo tar det uppemot en kvart. Därutöver finns det fem mindre scener, var och en med relativt särpräglad profil.

Några saker sticker ut som bra med Open’er – även i direkt jämförelse med samtliga (ganska många) festivaler jag besökt i Norden.

1. Priserna. En fyradagarsbiljett kostar motsvarande 800 kr + en liten campingavgift om man väljer den boendeformen. En öl (halv liter) på festivalen kostar motsvarande 15 kr. Även maten håller beskedliga, om än inte lika extremt låga, priser. Å andra sidan är öl den enda alkoholhaltiga dryck som finns på festivalen.

2. Köerna. Organisationen kring öl- och matförsäljning är enastående. Köer existerar knappt. Antalet försäljningsställen är väldigt stort och ett kupongsystem gör att det aldrig tar tid med växel eller kortbetalning. Även antalet bajamajor är så högt att det aldrig blev några påtagliga köer där heller.

3. Publiken på spelningarna. Det kan sägas direkt – jag har aldrig upplevt en så entusiastisk festivalpublik som på Open’er. Det gäller även för små och mellanstora band. Jag glömmer inte hur Dan Snaith (Caribou) knappt kunde hålla tårarna tillbaka när hela tältpubliken skrek som om de vore tonårstjejer som tittade på Justin Bieber. När Crystal Fighters spelade hoppade folk upp och ner t.o.m. utanför det fullknökade tältet. Den vanligtvis så självutnämnt coola Julian Casablancas (The Strokes) var tvungen att släppa på sin image och dra till med ”you’re the best crowd we ever had” och rösten visade tydligt att han menade det. För att inte tala om hur 68 000 framför Prince hyllade sin hjälte.

Festivalmaten på Open’er är i många avseenden god och varierad. Jag åt till exempel en kebab som är en av de godaste och matigaste jag ätit överhuvudtaget. Det fanns även exempelvis god sushi och några ställen som sålde veganmat. All mat höll dock inte hög klass – som vanligt på festival.

Naturligtvis är inte allt bra på Open’er. En mycket märklig regel är att man inte får ha kameror med mer än 5 megapixlar, vilket i princip utesluter allt utom mobiltelefoner. Vakterna är dessutom noggranna med att kolla detta och vill gärna se vad man har i fickorna. Dessutom är många av vakterna aningen otrevliga och ger ibland inre bilder av den gamla kommunisttiden. Vidare gör en polsk lag att man inte får dricka öl på spelningarna (och andra ”mass events”) utan är hänvisade till ett speciellt mat- och ölområde. Detta är oerhört stort och ligger längs med hela festivalområdet (således 1,5 km långt) men man får alltså inte föra med ölen ut till spelningarna, trots att alla besökare får handla öl och befinna sig var som helst. Väldigt byråkratiskt. Det är dessutom, även detta enligt polsk lag, höga böter för den enskilde att bryta mot detta.

Många av de internationella artister som spelade på festivalen har avhandlats i rapporterna från Roskilde och Peace and Love. Jag tänker därför inte bli långrandig angående detta. Däremot kommer den andra delen av rapporten från Open’er att handla om några av de polska band som spelade på festivalen. Hur ser den polska musikscenen ut baserat på Open’er? Och finns det några polska band som skulle kunna slå internationellt?